Det slutar nästan aldrig att dundra. 53-årige Magnus Ek åker mellan åkrar nära fronten i östra Ukraina och instruerar ukrainska soldater som ska gå i strid.

En del av dem är erfarna. Andra har aldrig hållit i ett vapen. Soldaterna roterar i tjänstgöring vid fronten. De som kommer tillbaka är märkta av kriget.

– Den största skillnaden ser man på de nya soldater som man har utbildat. De får en uniform och hjälp att använda sin kalasjnikov. De får utbildning i några dagar eller veckor innan de ska tjänstgöra vid fronten, säger Ek till TT på telefon.

– När de kommer tillbaka är det som att de har åldrats tio år över en natt.

Ödesmättad humor

Långt ifrån alla kommer tillbaka. De flesta skickas till Bachmut, där striderna har pågått i flera månader utan större förändringar och där det sägs att hundratals soldater stupar varje dag.

Soldaterna som Magnus Ek arbetar med är i alla åldrar, från 20-årsåldern och uppåt. "Störtsköna jävlar", enligt Ek, som förklarar att situationen är så absurd att den bara går att möta med en viss sorts humor.

– Man kommer varandra väldigt nära på kort tid. Alla vet att det är som det är, att det är tingens ordning. Men det känns jävligt tungt i hjärtat när de lastar upp och åker iväg, säger han.

– Vissa jag känner har varit i strid sedan 2014 och är rätt rutinerade vid det här laget. Jag vet några andra som dog inom loppet av 15 minuter från att de klev av bussen i Bachmut.

Till fiendens skyttegrav

När TT når Magnus Ek sitter han på ett kafé i Kramatorsk, ett par mil från frontlinjen. Tidigare på dagen har han varit i Kostiantynivka utanför Bachmut och utbildat ett infanteriförband i anfallsstrid.

Tanken är att de ska kunna angripa ryska skyttegravar. Det är ett väldigt farligt jobb, enligt den svenske instruktören.

– De flesta ukrainska instruktörer som har funnits här i strid vid fronten är skadade eller döda, säger han och poängterar att Ukrainas allierade borde bistå med mer utbildning på plats.

I Sverige har 53-åringen de senaste åren drivit bland annat ett vårdbolag. Tidigare var han instruktör i försvarets pansartrupper i många år. Han bestämde sig för att åka till Ukraina förra sommaren och fick snabbt plats i armén som frivillig.

Eks barn är vuxna, sonen har också varit i Ukraina och dottern planerar att resa dit. Han säger att han hade rätt förutsättningar, "ekonomi och relevant bakgrund", för att åka. Ett krig i Europa kändes nära.

– Och så är det en solidaritetsgrej. Man förstår när man träffar soldater som kommer från det civila livet och aldrig har haft med det militära att göra. En kort utbildning, sedan skickas de till den värsta köttgrytan i världshistorien, säger han.

"Bortom vett och sans"

Lediga kvällar hjälper Magnus Ek till i andra änden. Sjukhusen nära fronten är konstant överbelastade och det är ont om riktiga ambulanser. Svensken är med och kör skytteltrafik till de särskilda platser nära fronten där skadade och döda lämpas av.

– Där står vi tillsammans med arméns ambulanser. De kommer i vågor. I strid kan de inte ta en gubbe i taget utan de tar alla i en hög och lastar upp dem på en pick-up.

Han ger en bild: skottskador, bortsprängda lemmar, skallskador, uppslitna bukar, tryckskador, ögonskador. Människor kommer tillbaka från det stora mullret, där hjärnan slutar att fungera.

– Det är bortom all vett och sans att bli utsatt för traumat när det skjuts artilleri. Varenda cell i kroppen vill gömma sig, säger Ek.

– När endast reptilhjärnan fungerar gör lite utbildning mycket, att man har fått lite muskelminne.