Kollapsad samhällsservice, förstörd ekonomi, rädsla och oro. Det är röda trådar i vittnesmålen som nyhetsbyrån AFP samlat från nyockuperade delar av östra Ukraina.

– I Cherson är läget mycket deprimerande, säger den 25-årige läraren.

– Det finns inte längre några läkemedel överhuvudtaget. Många äldre dör i brist på sjukvård. För åldringarna är det ett helvete.

Ett problem är förvirring kring vilka pengar som ska användas. Ryssland har förklarat att rubeln nu är officiell valuta i dessa regioner, och att invånarna ska få ryska pass. Men läraren säger till AFP att det inte fungerar.

– Det finns inte rubel i cirkulation, och några pass kommer inte – ingen vill ha dem heller, för den delen.

Kan inte duscha

Han tillägger att den ukrainska valutan hryvnja fortfarande används, men att det är mycket svårt att överhuvudtaget få tag på kontanter.

Eftersom det är sommar och skördetider finns det livsmedel.

– Vi har tillräckligt med mat, även om ytterst lite humanitärt stöd kommer igenom.

En 52-årig kvinna, boende i en stad erövrad av ryssarna så sent som i juli, beskriver en spöklik stämning.

– Det finns inga myndigheter, ingen gas, inget vatten, ingen el. Vi kan inte ens duscha, säger hon till AFP.

– Jag vet inte om det skulle gå att ta sig härifrån, ingen har pengar för sådant ändå. Inga löner har betalats ut på flera månader.

Åker för att ringa

Det sprids erbjudanden om privata evakueringsresor till västra Ukraina. Men priserna är höga, motsvarande över 5 000 kronor per person, berättar 52-åringen. Och rutterna går genom Ryssland och Belarus.

– Många tror inte på detta, de är helt enkelt rädda för att hamna i Ryssland.

Internet ligger nere, med vissa undantag. Kvinnan nämner staden Svatove, dit folk åker för att kunna kommunicera.

– En gång i veckan åker de som kan dit för att ringa, och även skicka meddelanden å grannars vägnar.

Kidnappade och dödade

En annan kvinna, som bor i västra Ukraina, berättar om vad hennes föräldrar i landets östra, ockuperade delar vittnar om från sitt nya liv. Bostadsområdena är ganska tomma, eftersom många flytt. Av dem som är kvar finns det även människor som stödjer ockupationsmakten, vilket bidrar till att inte alla vågar uttrycka sina åsikter.

– Mina föräldrar tar det lugnt. I början av ockupationen blev patriotiska aktivister kidnappade, till och med dödade. Nu är alla tysta, säger kvinnan till AFP.

Nyhetsbyrån lämnar brasklappen att vittnesmålen är insamlade via telefon, och att de boendes uppgifter inte går att kontrollera.