Hon har undsatt migranter på väg att drunkna på Medelhavet, bott på ett sjukhus i Aden i södra Jemen, och vårdat patienter i Sudan, Pakistan, Nigeria, Afghanistan, Haiti och på de palestinska områdena. Narkossjuksköterskan Monika Hörling, som mellan uppdragen har sin bas i Stockholm, har bevittnat många krig och konflikter.

Ändå sticker erfarenheten från organisationen Läkare utan gränsers ambulanståg i Ukraina ut.

I tågvagnarna, som strippats på inredning och i stället fyllts med sjukhussängar, har hon bevittnat resultatet av urskillningslöst våld.

– Här finns ingen som helst hänsyn till krigets lagar. Man attackerar civila mål. Bostäder, vårdcentraler, sjukhus, kulturbyggnader, säger hon.

Tågen en måltavla

En resa från basen i Lviv, nära gränsen till Polen, till Charkiv eller Pokrovsk – så nära fronten tåget kan åka – tar ungefär 20 timmar. Vägen tillbaka tar längre tid eftersom tåget stannar på vägen för att hämta upp patienter som förts från de överfulla sjukhusen med ambulans till tågstationerna.

– Vilka stopp vi gör kan variera, situationen förändras dag för dag, nästan timme för timme.

Fastän hon i drygt en månad rest fram och tillbaka hundratals mil tvärs genom Ukraina har hon inte sett så mycket av landet. På tågstationerna stannar de så kort tid som möjligt – Ukrainas tågstationer, räls och tåg är måltavlor i kriget.

– Men visst har jag sett attacker. Sirenerna som ljuder och svampliknande moln efter robotattacker, säger Monika Hörling.

Skadade barn

Hon har mest jobbat i tågets intensivvårdsvagn, där det finns plats för fem patienter. Vissa patienter är äldre eller kroniskt sjuka, personer som inte kunde fly östra Ukraina innan kriget kom dit med full styrka. När de lokala sjukhusen fylls med krigsskadade finns det inte tillräckliga resurser kvar till deras vård.

Men många av de cirka 1 000 personer som hittills färdats på ambulanståget har skadats av skott, minor, bomber eller andra explosioner. Barn, äldre, kvinnor och män. Nästan alla är civila.

På en av de sista rutterna Monika Hörling gjorde innan hon återvände till Stockholm för drygt en vecka sedan tog hon hand om flera barn. Ett av dem var en nio år gammal pojke som låg i intensivvagnen. Med sig hade han sin mamma. Pappan var ute i strid.

– Han hade varit ute och lekt på en lekplats i Kramatorsk när den träffades av en raketattack. Man blir sjuk av vanmakt.