OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, började sitt övervakningsuppdrag i mars 2014, i Cherson, Odessa, Lviv, Ivano-Frankivsk, Charkiv, Donetsk, Dnepr, Tjernivtsi, Luhansk och Kiev.
Andreij Utkin var baserad i Kramatorsk i Donetsk i östra Ukraina. Han stannade under inledningen av kriget, men kände till slut att det inte var hållbart.
– Vi hade mer granateld över vår stad. Flera av mina kollegor försökte lämna men hamnade under beskjutning och fick återvända, berättar han över telefon till TT.
OSSE ställde upp och med en av organisationens diplomatmärkta bilar i täten för en liten konvoj civila bilar rullade fyra familjer med 20 personer ombord i väg västerut. Att ha stödet från OSSE var till hjälp på vägarna, där man i polis- och militära kontroller enklare vinkades förbi.
– Det gjorde det lite enklare, säger Utkin.
Långsam färd
Vägarna var fyllda av andra på flykt i samtliga vägbanor. Den långsamt slingrande bilkön verkade aldrig ta slut. Ibland gick färden i 20 kilometer i timmen.
– En dag kunde vi bara ta oss 30 mil på 18 timmar, säger han.
På nätterna sov de i kyrkor som hade slagit upp sina portar för folk på vägarna.
– Alla var nervösa.
Flykten tog fyra dagar. Ju längre västerut de kom desto mer lättade trafiken på vägarna.
– Vi kom till västra Ukraina, där de kvinnor och barn som ville skickades över gränsen. Men männen fick så klart inte korsa gränsen, säger Andreij Utkin, och syftar på förbudet för män mellan 18 och 60 år att lämna landet.
Den 7 mars meddelade OSSE att specialövervakningsuppdraget efter nästan åtta år i Ukraina lämnat sin sista lägesuppdatering. Alla internationellt anställda har lämnat landet, och lokaler och annan egendom tas om hand av lokalanställda, på de platser det går, "i väntan på ett återvändande till verksamheten i Ukraina".
"Inga säkra platser"
Andreij Utkin bor tillsammans med sin mamma i Mukatjeve, inte långt från gränsen till Slovakien och Ungern.
– OSSE har tagit väl hand om ukrainsk personal och förlängt kontrakten ett år. Vi är inte övergivna, och organisationen hjälper de kvinnor och barn som vill lämna landet.
Vad han ska göra nu vet han inte, kanske hjälpa någon frivilligorganisation i staden.
– Jag har inga planer, bara att återhämta mig, vila, och försöka greppa vad som har hänt, säger han.
Han konstaterar också att säkerheten i väst är relativ, eftersom Ryssland har långdistansvapen.
– Det finns inga säkra platser i Ukraina.
