Situationen vid Europas största kärnkraftverk är "bortom kontroll".

Så löd bedömningen från Rafael Grossi, chef för internationella atomenergiorganet IAEA, i förra veckan. Hans inspektörer har ännu inte fått tillträde till anläggningen, sex månader efter det att den ockuperades av ryska styrkor.

Men man kan konstatera att bara själva förekomsten av strider vid ett kärnkraftverk innebär ett brott mot Genèvekonventionerna och alla tänkbara atomsäkerhetsföreskrifter.

I helgen skedde en ny attack mot Zaporizjzja. Ukraina och Ryssland anklagar varandra för att ha legat bakom beskjutningen. Kiev uppger att Ryssland, förutom hundratals soldater, även placerat tung militär utrustning vid kärnkraftverket medan Moskva hävdar att ukrainska angrepp utlöst ett reaktornödstopp.

Ny situation

Och risken för fler attacker lär öka framöver då striderna i allt högre grad fokuseras i södra Ukraina, där en av frontlinjerna löper just längs den sträcka av floden Dnepr där Zaporizjzja ligger.

– Det här är en situation som vi nog aldrig tidigare sett, säger kärnkraftsexperten Mark Wenman, docent vid Imperial College i London, till TT.

Han tonar dock ned risken för att just en attack mot Zaporizjzja skulle utlösa en katastrof med radioaktiva utsläpp som följd.

Anläggningen är byggd enligt den relativt moderna sovjetiska designen VVER-1000. Reaktorerna är inbyggda i ett robust skal av närmare två meter tjock betong samt ett flera centimeter tjockt lager stål.

De ska kunna stå emot inte bara naturkatastrofer utan även flygangrepp. Efter 11 september-attackerna testades konstruktionen även framgångsrikt mot en krasch av ett passagerarflygplan.

Robust konstruktion

Det är dock oklart hur väl de skulle hålla mot raket- eller robotattacker från marken.

– Men om man föreställer sig att de kan stå emot ett fullstort passagerarflygplan fulltankat med bränsle så tror jag nog att de kan klara åtminstone enstaka missilattacker, säger Mark Wenman.

Även de behållare där förbrukat kärnbränsle kyls ner är robusta, enligt Wenman. Zaporizjzja drivs sannolikt inte heller på full effekt vilket innebär att det troligtvis finns mindre hett avfall än vanligt i nedkylningsdammarna, en god nyhet ifall en behållare mot förmodan skulle förstöras i ett angrepp.

– Så min oro för att en attack skulle orsaka ett allvarligt problem är ganska låg, säger Mark Wenman.

De stora riskerna finns snarare i den mänskliga faktorn. Den ukrainska driftspersonalen tvingas hantera de komplicerade säkerhetssystemen vid den massiva anläggningen under styrning av nya chefer från Ryssland, och under hot från ockupationsarmén.

"Kronisk stress"

Jämförelsen med ett kapat flygplan, där piloten tvingas nödlanda under pistolhot, ligger nära tillhands – med skillnaden att gisslansituationen i detta fall pågått i ett halvår.

– Ja, här rör det sig om en kronisk stress. Och ju längre detta pågår desto större blir risken för utmattning, säger Mark Wenman, och tillägger:

– Om personalen börjar göra misstag och inte kan rätta till dem snabbt nog kan det leda till problem med driften av reaktorerna.

Han tar Harrisburgolyckan i USA i mars 1979 som exempel. Där uppstod ett allvarligt haveri på en av reaktorerna, som har en liknande design som Zaporizjzjas, efter flera misstag från personalen.

En annan risk är att det viktiga underhållsarbetet av de runt 30 år gamla reaktorerna blir lidande när leveranser och tillsyn är avskurna av kriget.

– Ofta finns viktiga reservdelar på plats vid anläggningarna. Men om den här situationen består i ett år eller mer kan det börja blir ett problem med brist, säger Mark Wenman.