Först kommer ljudet. Sedan explosionerna.
På videoklipp från Kiev hörs det vassa surret från obemannade farkoster som söker sina mål. Ljudet av "flygande mopeder" – epitetet ukrainarna gett de påstått Irantillverkade drönarna – är ett brus som de senaste veckorna allt oftare lagt sig som en ljudmatta över den ukrainska vardagen.
Kvart i sju på morgonen kommer smällen och den första rökpelaren stiger mot himlen. Ukraina har än en gång utsatts för ryska drönarattacker. Den här måndagsmorgonen, den 17 oktober, dödas fem personer i huvudstaden, däribland ett par i 30-årsåldern som väntade sitt första barn.
Påminner om modellflygplan
Övergången från stora, tunga kryssningsrobotar till enklare obemannade luftfarkoster innebär flera fördelar för rysk del, säger Tomas Melin, forskningsledare och flygteknisk expert vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Framför allt är de avsevärt billigare – priset för en drönare kan ligga på ett par hundra tusen kronor, säger han, medan en enda fullstor kryssningsrobot kan kosta så mycket som 100 miljoner.
– Konstruktionsmässigt påminner drönarna mer om modellflygplan. Det är något som nästan vilken ingenjör som helst kan göra i garaget där hemma. Problemet är att göra det i större skala.
– Nackdelen är räckvidden och att man inte får med så mycket sprängämnen i varje farkost. I alla parametrar är drönarna svagare, men å andra sidan har Ryssland råd med 1 000 gånger fler. Är det så pass billigt kan man skjuta ut 100 stycken och "se vad som händer".
Lägenheter kollapsade
Trots den begränsade mängden sprängmedel kan drönarna orsaka omfattande förstörelse. Måndagens attack mot ett bostadshus i Kiev skapade ett stort hål i betongkonstruktionen som ledde till att minst tre lägenheter kollapsade, enligt AP.
Dessutom räcker det i praktiken med en lastbil, två personer och någon form av avfyrningsramp för att få i väg drönarna. För en kryssningsrobot krävs praktiskt taget en hel flygbas, säger Tomas Melin.
Enligt Ukraina och dess allierade använder Ryssland i allt större utsträckning iransktillverkade drönare av typen Shahed-136, ommärkta med kyrilliska bokstäver till ryska Geran-2, i attacker mot Ukraina. Både Ryssland och Iran har upprepade gånger förnekat det som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj kallar "ondskans samarbete". I tisdags uppgav Kremls talesperson Dmitrij Peskov att han inte "har någon information om ryska köp av iranska drönare". Men analytiker världen över är säkra på sin sak.
Skickas ut i svärmar
– Det är en iransk konstruktion från början, men börjar man titta på delarna så finns det delar från hela världen i dem. Vissa batcher kan säkert till och med vara producerade i Ryssland – det är inte ovanligt att man gör licensavtal om att tillverka krigsmateriel på andra platser, så som svenska Jas Gripen i Brasilien, säger Tomas Melin.
De senaste rapporterna gör gällande att drönarna skickas ut i "svärmar".
– Kommer det bara en drönare kan den vara lätt att skjuta ned, men kommer det hundra stycken samtidigt blir det svårt för försvaret. Det är helt enkelt ett sätt att höja effektiviteten.
För ukrainsk del kräver drönarkriget snabb anpassning och flexibilitet, inte minst för att konstruktionerna kan ändras från en dag till en annan. Att skjuta ner drönarna med traditionella medel är dessutom väldigt dyrt, säger Melin.
– Det kan hända att det kostar fyra miljoner att skjuta ner en farkost som kostade 100 000 att producera. Det blir en ekonomi som man inte har råd med.
Obemannat i framtiden
Och drönarkrigen lär fortsätta. Från FOI:s sida har forskarna under lång tid sett den tekniska utvecklingen röra sig alltmer mot obemannade farkoster.
– Systemen kommer bara bli bättre och bättre, vilket kommer höja tempot i krigföringen. Det kanske inte blir så mycket mer pang per kilo, men navigations- och målsökningssystemen kommer bli bättre på att ta sig fram och hitta målen de är ute efter.
