Medan striderna intensifieras i Donbass har livet börjat återvända till Kiev. Två tredjedelar av stadens 3,5 miljoner invånare uppges ha vänt hem, restauranger har slagit upp dörrarna och människor flanerar i solen.

Samtidigt påminner sandsäckar runt myndighetsbyggnader, militära vägspärrar och utegångsförbudet som träder i kraft klockan 21 om krigets närvaro.

– Vi håller försiktigt på att återuppliva Kiev. Men vi vet också att angreppen närsomhelst kan återupptas, säger Olha Stefanisjyna, biträdande premiärminister med ansvar för europeisk och euro-atlantisk integration, på länk från huvudstaden.

Sedan den storskaliga ryska invasionen inleddes har hon tillbringat merparten av sin tid i regeringshögkvarteret och dess underjordiska katakomber, jämte president Zelenskyj.

Under krigets första veckor utnyttjade Stefanisjyna, som ansvarar för Ukrainas kontakter med Nato, sitt internationella kontaktnät för att utbyta underrättelser och mobilisera militärt stöd.

Nästa EU-steg

Idag har hon skiftat fokus till landets ansökan om kandidatstatus som nyligen skickades in till EU. Framför sig har hon en månadslång turné till europeiska huvudstäder, och förhoppningen är ett symboliskt viktigt godkännande i juni.

– Vi har gjort en stor del av vår hemläxa sedan vi undertecknade associeringsavtalet 2014. Över 70 procent av EU-reglerna vi förbundit oss till är implementerade. Vi förstår att vägen till ett medlemskap är komplex, men det här är en solidaritetsförklaring som enbart kräver politisk vilja.

TT: Vad skulle ett nej innebära?

– Att alla ukrainare som fått sätta livet till sedan 2014 – till följd av en vilja att skriva under ett associeringsavtal med EU – har dött förgäves. Det vore förödande.

Zelenskyj samma person

När den 36-åriga juristen och tvåbarnsmamman tillträdde sin post 2020 kunde hon inte föreställa sig att hon två år senare skulle sitta i en bunker och vädja till världsledare om vapen och ammunition.

– Men de första timmarna bestämde jag mig för att jag har ett ansvar att bidra till mitt lands motstånd. Kring det fanns det aldrig några tvivel. Vi måste alla göra vad vi kan för att se till att vi vinner.

Omvärlden har förundrats över hur president Volodymyr Zelenskyj, till synes över en natt, har gått från politisk novis till slipad överbefälhavare och en viktig symbol för det ukrainska motståndet. Men Olha Stefanisjyna upplever ingen förvandling.

– Världen har fått se min president som jag känt honom under hela min tid i administrationen.

TT: Vad har hans ledaregenskaper betytt för det ukrainska folket?

– Det har alltid funnits politiska spänningar i Ukraina, men kriget har visat alla att vi står enade som en nation. Den enighet vi nu upplever är utan motstycke. Han har bidragit till att återuppliva Ukraina. Det finns ett enormt stöd för presidenten och försvarsmakten som gör att folk vågar tro, och nu finns bara ett mål: ovillkorlig seger.

"Redo från minut ett"

Ukraina har de senaste åren lagt stora resurser på att stärka landets motståndskraft. Utöver det rent militära har cybersäkerheten setts över och samhällskritisk infrastruktur prioriterats. När Ryssland började samla sina styrkor längs gränsen tog regeringen fram nya beredskapsplaner för att vara redo när invasionen var ett faktum.

– Och vi var redo från minut ett, säger Olha Stefanisjyna.

Förberedelserna ingav ett lugn. Samtidigt har landets förmåga överraskat även henne.

– Vi har lyckats upprätthålla det politiska styret. Regeringen och parlamentet har sammanträtt, bank- och finanssektorn har fungerat, sjukvården likaså. Jag tror att vi har underskattat allt det vi gjort de senaste åren, och den motståndskraft vi byggt upp. Vi insåg inte vilken stark stat vi lyckades bygga upp innan den 24 februari.

Tackar Sverige

Det internationella biståndet har varit en annan avgörande faktor för Ukrainas framgångar. Men för vissa länder, anser Olha Stefanisjyna, har stödet mest handlat om att framstå i god dager.

Sverige, betonar hon, är inte ett sådant land.

– Sverige har stöttat både humanitärt, finansiellt och militärt. Tillsammans med Polen har Sverige tidigare drivit på för att föra Ukraina närmare EU, och nyligen mobiliserade de en givarkonferens i Warszawa. Sverige har en speciell plats i våra hjärtan. Nu behöver vi kapacitet att återta territorier från Ryssland, och även där kan Sverige spela en viktig roll.

TT: Flera andra länder skickar tyngre vapen, något Sverige hittills avstått ifrån. Bidrar Sverige tillräckligt militärt?

– Jag vet att det finns en konstruktiv dialog mellan våra försvarsdepartement, men jag kan inte gå in på detaljer om vilken militär utrustning vi efterfrågar från Sverige. Det är, än så länge, ett alliansfritt land.

TT: Saknar ni något annat från svenskt håll?

– Många världsledare har redan varit här, och vi hoppas att även den svenska statsministern ska komma till Kiev. Personlig närvaro är en solidaritetsyttring vi verkligen uppskattar.