Hade det funnits någon som kunnat ersätta honom hade det varit annorlunda. Då hade Johan kanske känt att han kunnat åka hem. Han saknar sina barn.
– Men vi blir bara färre och färre. Och det jag gör verkar det inte vara någon annan som vill – att åka ända fram till fronten.
När han kom till Ukraina sommaren 2022 var det för att utbilda soldater, i dag händer det ytterst sällan. Mest jobbar han med logistik.
– Jag ser till att de får den typen av materiel jag kan bistå med, ända fram, ner i skyttevärnet. För de får inga grejer. Det är sjuklig brist på första förband, mat och varma kläder. De kan inte ersätta de stupade längre. Det är för jävligt.
– Nästan ingenting kommer in. Det har minskat med 90 procent, tror jag.
Frivilliga lämnar
Han förstår att frivilliga som tidigt sökte sig till Ukraina åker hem, särskilt de som åkte utan erfarenhet. Själv har han varit med i tre krig tidigare, men det sliter.
– Det är ju jobbigt. Folk man känner dör. Det är jobbigt att sova dåligt. Det är jobbigt att bli kall. Det är fruktansvärt obehagligt när de skjuter, det tycker jag också.
En annan viktig faktor är pengarna. Donationerna har sjunkit drastiskt.
– En organisation berättade för mig att de fick in en halv miljon i månaden förut. Nu får de 50 000 om de har tur.
Säkerhetsläget har också förvärrats enormt.
– Luftvärnet har blivit så utarmat och Ryssland skjuter ballistiska robotar som går så fort att de i princip når hela landet på under tio minuter.
För farligt
Han är besviken på de stora hjälporganisationerna som han säger inte syns på plats.
– När man frågar säger de att det är för farligt. Under hösten har jag inte sett en enda. Och jag är bara vid fronten så jag borde ha sett dem om de var där.
Johan säger att det är de mindre organisationerna som han ser göra skillnad och nämner Operation Aid, Blågula bilen och norska Fritt Ukraina.
Behoven är fortfarande stora understryker han. Allt behövs – från basala saker som mat och varma kläder till utbildningsmaterial.
– Det dör så mycket folk att man måste utbilda. I Ukraina när folk ska använda vapen är det första gången de gör det – och då ska de skjuta på en fiende som vill döda dem.
Han förstår att det i Sverige är lätt att glömma Ukraina när andra saker får mer utrymme i medierna och inflation och elpriser tär på privatekonomin.
– Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Fotvärmare som man har när man jagar kostar ungefär 25 spänn och kan rädda på fötterna på någon i ett skyttevärn.
Själv tänker han fortsätta så länge han kan.
– Jag vet att jag släcker skogsbränder med brandsläckare och sätter plåster på stora sår. Men hälften av det man levererar är att de blir sedda och får en kram av någon som åkt från ett annat land. Just där och då gör det skillnad.