Efter jordbävningen i Haiti 2010 var viljan att resa dit och hjälpa stor, inte minst bland vårdpersonal. Samma sak märks av sedan kriget i Ukraina bröt ut. Men att bedriva vård i katastrof skiljer sig mycket åt från arbetet man kanske vanligtvis gör hemma på sitt sjukhus.
Det räcker inte bara med goda intentioner, menar Johan von Schreeb, kirurg och professor i global katastrofmedicin vid Karolinska institutet. Man måste också veta hur man ska ska utföra arbetet och göra det med acceptabel kvalité.
– Många sjuksköterskor och läkare ville hjälpa till på Haiti, men det blev kaos. Många hade ingen erfarenhet av att jobba med knappa resurser, de kunde inte språket och gjorde felaktiga operationer. Det blev inte bra trots att så många var på plats.
Nödnummer för drabbade
Världshälsoorganisationen (WHO) såg behov av ett bättre system för hur internationella insatser vid katastrofer ska kunna garantera kvalité och samordna med det drabbade landets insatser. I dag har man bland annat ett 112-nummer dit länder kan ringa och ett femtiotal organisationer globalt finns redo att bistå om ett land ber om medicinsk hjälp.
Ukraina har bett om hjälp och Johan von Schreeb är på plats för att samordna de internationella hälsoinsatserna för WHO:s räkning.
– Det jobbet måste göras annars blir det bara kaos, säger han från Lviv.
Det handlar kort och gott om att hjälpa till att täcka de luckor av behov som finns, exempelvis koordinera så att materiel når ett visst sjukhus eller att ordna evakuering av skadade.
– Behovet av internationella läkare och sjuksköterskor att göra kliniskt arbete är i stort sett obefintligt. Den ukrainska vården klarar av uppgiften på ett enastående sätt och Ukraina har enormt många sjukhus. Man har omkring fyra gånger fler sjukhusbäddar per capita än vad Sverige har.
Komplicerade skador
I de västra delarna av Ukraina är läget fortsatt lugnare än i de hårt drabbade områdena österut.
Men kriget är påtagligt även i Lviv, inte minst med flyglarmen som regelbundet ljuder. Dit transporteras också många skadade från andra delar av landet. Hur många som sårats i kriget hittills är svårt att uppskatta.
– All rapportering om skadade är säkerhetsklassad och vi får inte tillgång till det. Det gör det extremt svårt att veta var och vilken typ av medicinsk hjälp som behövs, säger Johan von Schreeb.
Många människor har redan skadats och så länge kriget pågår kommer fler falla offer för stridigheterna. Krigsskador är komplicerade skador och kräver avancerad vård.
– Det är inga skador man bara syr ihop. Det kan vara benbrott där man kanske måste transplantera ben och där det tar flera månader, ett halvår eller år att komma tillbaka. Vi har fula ansiktsskador med käkar som är förstörda eller olika typer av handskador och allt det där är extremt resurskrävande, säger Johan von Schreeb och fortsätter:
– Det är dessutom ofta unga människor, många är soldater eller som frivilligt ryckt in och som har ett helt liv framför sig och dem måste man verkligen satsa på att rehabilitera.
Det är vård som däremot inte kan ges i de svårast drabbade områdena i Ukraina.
– De skadade evakueras till Lviv och många kommer behöva skickas till EU-länder och säkerligen till Sverige för mer avancerad rekonstruktiv kirurgi för att se till att man kan komma på benen igen.
Måste österut
Sjukvården i Ukraina är under stor press och att fortsatt få in materiel och läkemedel i landet är viktigt. Men minst lika viktigt, om inte viktigare menar Johan von Schreeb, är att grundläggande delar av samhället fungerar. På flera håll handlar det först och främst om att få tillgång till basala förnödenheter: vatten, mat, värme och skydd.
– Det kommer rapporter från de tre tunnelbanelinjerna i Charkiv där tusentals människor trängs medan bomberna faller. Bara tanken på hur människorna trängs under panik ger mig kalla kårar och då har jag sett en del.
Det är där, i östra delarna av Ukraina, som läget är mest akut och dit det också är svårast att nå. Att ta sig dit behoven är som störst är nu högsta prioritet, enligt Johan von Schreeb.
– Det tänker jag mig att vi absolut måste göra. Men det är en utmaning att få dit hjälpen och att den är av rätt sort.