Sjukhus och vårdinrättningar har kommit att bli måltavlor i kriget. Häromveckan flygbombades en barnsjukhus i den hårt drabbade hamnstaden Mariupol och enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har man bekräftat över 40 attacker mot vården i Ukraina sedan invasionen inleddes den 24 februari.
På barnsjukhuset Ochmatdyt i Kiev har man lyckats evakuera en del barn till andra delar av Ukraina där läget är lugnare. Vissa har även skickats utomlands för vård.
Men långt ifrån alla barn kan evakueras, säger Lesia Lysytsia, läkare på sjukhuset.
– Det är för farligt för dem, säger hon.
"Känner ingenting"
Hon och hennes man, som även han är läkare, har tillsammans med sina två barn bosatt sig på sjukhuset. Det har helt enkelt varit för farligt och för svårt att ta sig mellan hemmet och jobbet.
Familjen har de senaste dagarna befunnit sig i Ivano-Frankivsk i västra Ukraina. Ursprungligen var det en semester som hade varit inplanerad sedan ett halvår tillbaka, den där väldigt efterlängtade pausen, berättar Lesia.
Sedan förändrades allt och någon paus från kriget har det knappast blivit.
– Det är svårt att slappna av. Man vet inte hur framtiden ser ut. Man försöker tänka framåt, men det går inte att planera något. Det är väldigt stressigt. Man vet inte vad som är bäst för barnen? För patienterna? Ska vi stanna i Kiev? Ska vi vara kvar här? Ska vi lämna Ukraina?
Det har varit mycket känslor de senaste veckorna: ilska, trötthet, ledsamhet, berättar hon.
– Men nu känner jag ingenting. Jag känner mig som en robot.
Ett tvåfrontskrig
Tanken är att återvända till Kiev och sjukhuset. Där fortsätter läkare och sjuksköterskor att vårda patienter så gott det går och med de resurser man har. Rysslands invasion är inte den enda strid barnen behöver utkämpa just nu.
– Barnen har framför allt ett annat krig de kämpar mot – cancern. Mina patienter kämpar varenda dag.
Flyglarmen som ljuder över Kiev har gjort att man tvingats flytta ner delar av vården i källaren. Eftersom det är svårt för vissa patienter att ta sig upp och ner hela tiden är en del av barnen kvar i de tillfälliga skyddsrummen – något som inte är optimalt, menar Lesia Lysytsia.
– De får behandling där nere och allt annat som är nödvändigt. Men det är svårt för barnen. Där nere finns inga fönster, man får sova på golvet, säger hon.
– För dessa barn kan minsta lilla infektion vara farlig.
Clowner på besök
Mellan undersökningar och behandlingar försöker personalen styra bort tankarna från kriget. Om dagarna kommer clowner på besök för att underhålla och leka med barnen. På sjukhuset finns även en skola och i den mån det går försöker man se till att barnen fortsätter läsa och studera precis som vanligt – allt för att få dem att tänka på annat. Patienterna behöver fokusera på en sak: att bli friska.
– När jag jobbar så tänker jag inte på vad som faktiskt händer och när barnen gör andra saker så får de också en paus.
Däremot förstår barn ofta mer än man tror, menar Lesia.
– Jag har inte berättat så mycket för mina barn. Jag vill inte att de ska få med sig en massa hat, men de hör såklart vad vi vuxna pratar om. Mina barn vill inte längre kolla på tecknade serier på ryska och vi har inte ens pratat med dem om Ryssland, säger Lesia Lysytsia.
