– Jag tror att den kommer relativt snart, inom ett par veckor skulle jag gissa. Men jag har haft fel på det förr.
– Det är förmodligen bara försvarsledningen i Ukraina som vet varför det dröjer, säger Joakim Paasikivi, som är lärare i militärstrategi.
Han hade trott att offensiven skulle inledas i maj när markförhållandena blev mer gynnsamma för att utnyttja den ungefär fyra månader långa perioden med torr och stabil terräng innan höstregnen börjar.
– Sedan nästan två månader, och som accelererat de senaste veckorna, har Ukraina ägnat sig åt förbekämpning där man slår mot viktiga ryska mål på de ockuperade områdena. Mot artilleri, mot staber, mot truppansamlingar.
Materiel på plats
– Men vad som gör att man inte kommer i gång (med våroffensiven) vet inte jag. Det skulle kunna bero på att man inte har samövat tillräckligt eller att man väntar på något särskilt materielslag.
TT: Finns det inte tillräckligt med bepansrade fordon?
– Det är möjligt, det skulle kunna vara så.
Samtidigt påpekar han att Natochefen Jens Stoltenberg har sagt att den utlovade materielen finns på plats.
– Sedan vet man ju inte om det verkligen är tillräckligt.
– Problemet är att om Ukraina väntar längre får man kortare tid på sig att strida och jag tror att det kommer att bli hårda strider under lång tid, det vill säga under den period i år som det går att strida ordentligt med rörliga förband.
Flera fronter
TT: Hur ligger Ukraina till vad gäller operativa förberedelser?
– Med den relativt sparsamma information som finns tycker jag att det mesta tyder på att Ukraina dels har haft tid sig att utbilda soldater individuellt, dels haft möjlighet att samöva förband, gissar jag.
TT: Vilka är de förmodade anfallsriktningarna?
– Många med mig delar bedömningen att huvudanfallsriktningen kommer att gå söderut i Zaporizjzjas län, någonstans förbi Tokmak, Melitopol och Berdjansk ner till Azovska sjön.
– Jag tror att det är mycket möjligt att det kan komma en deloffensiv i Cherson-regionen rakt ned mot Krim.
– Sedan kommer Ukraina under hela offensiven att fortsätta att strida i Donbass. Både för att man måste försvara Donbass, inte minst för att binda de ryska styrkorna där så att de inte kan förstärka någon annanstans.
Ryska käbblet
TT: Hur ser du på Wagnergruppen och dess ledare Jevgenij Prigozjins uttalanden mot Kreml på sistone?
– Det är en oerhört intressant strid som förs mellan Wagner och den ryska militärledningen, säger Joakim Paasikivi och skrattar till.
– Prigozjin ska ha skickat brev till den militära undersökningskommissionen, eller vad den kan översättas till, och anmält delar av generalitetet. Det är väldigt svårt att se vad han kan uppnå, men bara det faktum att det här får pågå betyder ju att han fortsatt av någon anledning är nyttig för Putin. Men det är ett tecken på att det inte är en väl fungerande militärapparat när det är så öppna konflikter.
TT: Kan det stärka den ukrainska moralen?
– Ja, och det viktigaste tror jag är att när nu Wagnergruppen avlöses av reguljära ryska förband ska ukrainarna enligt uppgift ha lyckats tillfoga Wagnergruppen ytterligare förluster i svansen på dem så att säga.
– Från ukrainsk sida är det ju så att Wagnergruppen inte har uppnått sitt mål att få ett stort operativt genombrott.