– Det som händer i Afghanistan är fruktansvärt. Jag ringer mina föräldrar och syskon där så ofta jag kan.

Mohammad Bilal skakar på huvudet där han står på parkeringsplatsen utanför hjälporganisationen Center for Refugee Services i San Antonio i Texas, tillsammans med sin bror.

Vintersolen strålar och på den fyrfiliga vägen utanför passerar bilarna som om inget hänt. Men för Bilal har livet tagit en dramatisk vändning. Med stöd av sin bror försöker han nu bygga en tillvaro i ett land han aldrig tidigare besökt.

Stoppad av talibaner

I somras var situationen helt annorlunda. Mohammad Bilals fru, som är läkare, arbetade för Röda Korset i Kabul. Själv var han anställd på en USA-stödd organisation som stödjer parasport. Khostfödde Bilal, som haft polio som ung, är delvis förlamad och har tävlat i Afghanistans landslag i rullstolsbasket och sittande skateboard. Stolt visar han segerbilder i sin mobiltelefon.

Tillvaron förändrades i ett slag när talibanerna marscherade in i presidentpalatset i Kabul i augusti. Mohammad Bilal berättar om det kaotiska dygnet på och omkring flygplatsen, innan det stod klart att han och frun var bland de drygt 120 000 afghaner som USA kunde evakuera.

– Vi kördes fram och tillbaka mellan flygplatsen och ett "safehouse" (säker plats). Vid midnatt stoppade talibanerna vår minibuss och sökte igenom den. Vi var rädda, det var särskilt svårt för min hustru som är gravid.

Grep ung pojke

Men de kom med ett flyg. Och nu – efter veckor av pappersexercis, läkarundersökningar och vaccinationer på olika militärbaser – har paret landat i San Antonio. Här finns redan Mohammad Bilals bror Basir Lakanwal, som arbetat för USA:s biståndsorgan USAID i Afghanistan och som evakuerades efter att Natostyrkan Isafs uppdrag avslutades för några år sedan. Nu jobbar han i en mataffär och är aktiv i att ta emot landsmän som kommer till Texas.

– Vi hör hemska berättelser. Talibanerna har kört ekonomin i botten. En av våra bröder var lärare, nu kör han taxi och får in max två dollar om dagen, berättar Lakanwal.

Bröderna är också bekymrade för en vän som varit högt uppsatt befälhavare i den afghanska armén. Även han har evakuerats till Texas, men hemma i Afghanistan söker extremiststyret efter honom. Vid ett tillfälle greps befälhavarens tioåriga son av talibaner, försågs med handfängsel och frågades ut om pappan.

– Tack och lov vet sonen ingenting. Men vår vän förtärs av oro, han talar inte om något annat än sin familj, säger Lakanwal.

Svårt med ugnen

Historien liknar flera som Margaret Costantino hört. Hon är chef för Center for Refugee Services, en icke-vinstdrivande organisation som sedan 2008 stöttat flyktingar som kommit till San Antonio. Genom åren har hon bland annat arbetat med eritreaner och rohingyer från Myanmar – men inget liknar inflödet hösten 2021.

– Vi har tagit emot över 1 200 afghaner. Vi hjälper dem praktiskt med matpaket, kläder, sängkläder och hygienprodukter samt med språkkurser och kontakter med myndigheterna, berättar hon.

– Men det handlar också om att överbygga den kulturchock det kan innebära att landa här. Många bär på svåra erfarenheter av krig. Mitt i allt kan amerikanska vardagsföremål, som en mikrovågsugn, vara utmanande att bekanta sig med.

Stöd i åtta månader

Center for Refugee Services kontor, i ett mindre vitt hus i norra San Antonio, är överfullt med förnödenheter, möbler och leksaker – varav mycket har skänkts från lokalbefolkningen. Costantino säger att Texasborna är generösa. Invandringsfrågan är omtvistad och politiskt polariserad i USA, men när det rör afghaner är stödet förhållandevis stort: 72 procent tycker att personer som arbetat för USA under kriget i Afghanistan och som klarar säkerhetskontrollerna ska få flyktingstatus, visar en opinionsundersökning som nyhetsbyrån AP gjort.

– Allmänheten vet vilka uppoffringar de gjort för våra soldater. Det uppskattas, säger Costantino.

Många afghaner som arbetat för USA har fått ett så kallat SIV-visum (särskilt invandringsvisum). Och president Joe Bidens styre har öppnat för att omkring 95 000 av de drygt 120 000 evakuerade ska placeras i USA, noterar bland andra nyhetsbyrån AP och nyhetssajten Voice of America. De evakuerade får vanligen federalt stöd i åtta månader. Men sedan ska de börja stå på egna ben, även om medföljande barn fortsatt har sjukförsäkring och skolgång säkrad.

– Det är tufft för många. Häromdagen mötte jag en familj med åtta barn som varit med om den stora bombexplosionen på flygplatsen i Kabul. De är oerhört sköra, berättar Costantino.

Hämtar klappar

Just barnen står i fokus för många av Center for Refugee Services aktiviteter. När TT besöker San Antonio har inte mindre än 937 julklappar samlats in till afghanska barn. I en kyrka några kvarter från kontoret kan familjer kvittera ut paket. Ett antal barnfamiljer köar, bland dem syskonen Quiz, som håller på att lära sig engelska, samt Farida Sayed som landade i Texas 2016 då hon var 16 år.

– Vi kom för att min pappa hade jobbat för USA:s militär i 15 år. Då kunde jag ingen engelska och tyckte skolan var omöjlig. Men nu har jag tagit examen som tandsköterska och jobbar extra som översättare, berättar hon stolt innan hon hämtar paket till sina sex syskon.

– Att få gå i skola är nyckeln till allt.