Domare Day O'Connor blev historisk när hon nominerades av president Ronald Reagan till Högsta domstolen 1981. Därmed bröt hon en könsbarriär i den mäktiga domstolen som tidigare alltid styrts av män. Hon var 54 år när hon nominerades och verkade för domstolen i över två decennier.

Sandra Day O'Connor hamnade i domstolen i en avgörande förändringstid, skriver The New York Times som konstaterar att hon var direkt inblandad i frågor som rörde abort, diskriminering, rösträtt och dödsstraff.

I flera fall var Day O'Connor dessutom vågmästare. "Hon var den mäktigaste kvinnan i landet", skriver tidningen i sin dödsruna.

Hon nominerades av den republikanske presidenten Reagan på grund av sina försiktigt konservativa värderingar. Men väl på plats i HD styrdes många av hennes domslut av ideologisk pragmatism med liberala förtecken. Samtidigt blev HD allt mer högerinriktad och konservativ när nya domare valdes in.

De gillade inte Day O'Connor som brukade förklara sin rättsliga inställning med hänvisning till att domar och lagstiftning är en "direkt biprodukt" av förändrade värderingar hos den breda allmänheten.

Sandra Day O'Connor pensionerade sig 2006, bland annat för att ta hand om sin make, som drabbats av alzheimer. Men hon fattade också beslutet eftersom hon var besviken på HD:s nya inriktning.

I ett öppet brev meddelade hon 2018 att hon också blivit diagnostiserad med alzheimer och att hon därför drog sig tillbaka från offentligheten.

Sandra Day O'Connor blev 93 år gammal.