Toppmötet med världens större nationer, samlade under paraplyet G20, hålls med Indonesien som värd i veckan.
I samband med mötet kommer de två verkliga supermakternas ledare att träffas enligt diplomatspråk i det officiella mötets "korridorer" under måndagen.
Scenen är därmed satt för tungviktsmötet: de två har inte träffats sedan Biden valdes till president.
Sedan dess har Xi stärkt sin makt vid den senaste folkkongressen och konsoliderat kontrollen över Kina till en grad som inte setts i Peking sedan ledaren Mao Zedongs dagar. Mao dog 1976.
Fruktan och spänning
Xi och Biden har träffats flera gånger tidigare, men det var länge sedan, när de två var vicepresidenter och ville lära känna varandra.
Mötet på måndag emotses därför med spänning och viss fruktan.
"Små förhoppningar om avspänning" skriver brittiska the Economist.
"Amerika och Kina måste tala. Att vägra att prata är sådant som barn gör när de är arga" fortsätter tidskriften och konstaterar att Xi vill förändra världen så att den blir en bättre plats för auktoritära ledare som han själv, medan Biden betraktar utvecklingen som en tävling med ett hyperaggressivt Kina.
– Båda kommer att markera sina positioner. Detta är en avgörande relation i vår tid. Den kompliceras av att maktförskjutning i världen pågått under de senaste decennierna. Sådana maktförskjutningar är svåra att ta sig igenom och hantera, säger Börje Ljunggren, tidigare svensk ambassadör i Peking.
"Strategisk misstro"
Han jämför med kontakterna mellan Washington DC och Peking under dåvarande president Barack Obamas mandatperiod. Då var kontakterna med det växande Kina strukturerade.
Sedan dess har världen förändrats.
– Det rör sig om en strategisk misstro som har sin egen rörelseenergi. Det finns ingen strukturerad mötesplats längre.
Ljunggren konstaterar att Xi Jinping stärkt sin maktbas markant vid den senaste partikongressen, dock på ett maktfullkomligt sätt som kan slå tillbaka.
Samtidigt blev inte Biden alls så skadskjuten i mellanårsvalet som bedömare trodde.
– Och finns det en fråga som enar de båda partierna i USA, så är det förhållningssättet gentemot Kina, säger Ljunggren.
Putin uteblir
De flesta förhandsspekulationerna har handlat om ifall Rysslands president Vladimir Putin vågar komma till mötet, där Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är tänkt att medverka. Putin stannar hemma, och skickar utrikesminister Sergej Lavrov.
Men Ljunggren tror inte att Kina kommer att sätta press på Ryssland i frågan om invasionskriget i Ukraina.
– Det som förenat Kina och Ryssland är misstro mot USA, mot Nato och andra allianssystem. Samtidigt håller Ryssland på att bli allt mer av en vasallstat till Kina, säger toppdiplomaten Ljunggren som länge följt utvecklingen i bland annat Kina.
Pekings anspråk på Taiwan förstärker däremot konflikten mellan de två supermakterna, då USA står fast vid sitt stöd till öns nuvarande status. Numera finns det knappt någon på Taiwan som vill se någon slags återförening med Kina.
Erfarenheterna från Hongkongs öde är tydliga. För Kina återstår för närvarande bara möjligheten att använda våld eller aggressiva embargon – men det skulle kosta allt för mycket för Peking.
"Inte ställa krav"
USA meddelar inför mötet att man också ska tala om Nordkorea och landets robottester och befarade kärnvapenprov.
Det handlar inte om att Biden ska ställa krav på Kina, utan om att ge "sitt perspektiv", säger USA:s nationelle säkerhetsrådgivare Jake Sullivan.
Peking har inte kommenterat dagordningen för mötet på Bali, men bara att det sker ser politiska bedömare som en framgång.
– Detta är på sätt och vis det första supermaktsmötet i ett kallt krig version 2.0, säger Evan Medeiros på Georgetown universitet och tidigare rådgivare till Barack Obama, till The New York Times.
Börje Ljunggren har vissa förhoppningar om mötet:
– Jag hoppas och tror att de två kommer att bekräfta ett gemensamt intresse för klimatet, samt visa ömsesidigt intresse för att träffas igen.