Det är än så länge okänt på vilken nivå som mötet den 10 januari mellan Ryssland och USA kommer att ske. Det följs sedan av samtal mellan Ryssland och Nato den 12 januari, och den 13 januari träffas Ryssland och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
– Det är ett positivt tecken att samtal blir av i detta mycket spända läge, säger Gudrun Persson, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) med fokus på rysk säkerhetspolitik.
– Men med det sagt ska man inte hoppas på för mycket. De senaste åren har vi sett en växande klyfta mellan Ryssland och västvärlden. Det löser man inte på ett möte, påpekar hon.
Ryssland har under senhösten samlat tiotusentals, enligt vissa uppgifter långt över hundratusen, soldater nära gränsen med Ukraina. USA, som anklagar Rysslands president Vladimir Putin för att planera för en storinvasion av Ukraina, och EU har svarat på mobiliseringen med hot om hårda ekonomiska sanktioner.
"Rysk diplomati"
Ryssland har å sin sida lagt fram vad man kallar "säkerhetsförslag" som man vill förhandla om. Förslagen är en lista med krav på Nato, som USA och andra berörda västmakter avfärdat som oacceptabla.
Moskva vill bland annat få USA och Nato att ge garantier för att Ukraina inte blir medlem av Nato, att försvarsalliansen inte växer och att det inte sker någon förflyttning av styrkor eller vapen till länder som blivit medlemmar efter 1997.
Det kommer inte hända, enligt Gudrun Persson.
– Det här handlar om rysk diplomati, att man flyttar fram positionerna. Den ryska önskelistan är omöjlig för USA och Nato att uppfylla och det vet Ryssland om, säger hon.
Krig som metod
Det långsiktiga målet för Ryssland är enligt Gudrun Persson att landet ska betraktas som en stormakt i omvärlden och att skapa buffertstater omkring sig, med länder vars säkerhetspolitiska vägval Ryssland bestämmer över.
– Man har skruvat upp tonläget väldigt mycket, både retoriskt och med handling. Det behövs någonting för att Ryssland ska kunna backa och ändå framstå som vinnare i det här läget. Inte bara hemma i Ryssland, utan för alla länder i närområdet. I till exempel Centralasien tittar man naturligtvis mycket noga på hur Ryssland klarar av det här på sikt, säger hon.
Johan Norberg, även han forskningsledare på FOI med Rysslands militära utveckling som expertis, anser likt Gudrun Persson att januarimötena kan betraktas som en framgång för Ryssland. Men han höjer också ett varningens finger.
– Om det lönar sig för Ryssland att använda militära medel så kommer man att göra det igen. Det är tyvärr den trend jag sett sedan operationen i Ukraina började 2014, först genom att ta Krim och sedan starta kriget mot Ukraina i Donbass (östra Ukraina), säger han.
Så länge det kriget pågår kommer inte Ukraina kunna gå med i Nato, som inte accepterar nya medlemmar med krig på sina territorier.
– Det är Rysslands metod för att hindra Ukraina från att glida västerut.