Bilderna liknar varandra. Militärer i uniform som i en tv-studio basunerar ut att de har makten över landet. Till skillnad från förra seklets kupper har maktskiftena nu skett relativt oblodigt, med den avlägsnade regimen placerad med livet i behåll i husarrest.
– Vi har haft en underlig period med väldigt få kupper världen över. Den underliga perioden verkar vara över nu, säger kuppforskaren Christian Bjørnskov, professor i nationalekonomi vid danska Århus universitet, till TT.
I Mali och Burkina Faso präglades perioden före maktskiftet av omfattande protester mot hur regimen hanterat – eller misslyckats med att hantera – hotet från de väpnade grupper och terrorister som härjar i området. Militären har i och med konflikterna fått ökat förtroende från befolkningen, som riktat högljudd kritik mot både de egna politikerna och västvärldens inblandning.
För Guinea, som inte drabbats av det väpnade våldet på samma sätt, väcktes befolkningens ilska när dåvarande ledaren Alpha Condé 2020 ändrade grundlagen för att behålla makten en tredje mandatperiod.
Samtliga kupper har fördömts av bland andra FN.
Ny grupp kuppmakare
Tre militärkupper på kort tid (i Mali var det dessutom den andra kuppen att äga rum på mindre än ett år) har fått analytiker att prata om en smittovåg i regionen, där militärerna inspireras av varandra.
– Jag vet inte om det är pandemin som fått alla att prata om smittsamhet i sammanhanget, säger Fahiraman Kone, seniorforskare på den afrikanska tankesmedjan Institutet för säkerhetsstudier i Malis huvudstad Bamako, till TT.
Men det finns tre element som förenar Guinea, Mali och Burkina Faso, anser han.
Den första likheten är ländernas kuppfyllda historia. Januarikuppen i Burkina Faso var landets sjätte i ordningen. I Mali har fem militärkupper ägt rum, och maktskiftet i Guinea i maj förra året var den tredje kuppen där.
Kuppmakarnas bakgrund med ansedd militär utbildning, samtidigt som de bara nått mellanskiktet i den militära hierarkin och har erfarenheter direkt från fält i länder där säkerhetsfrågor stått högt på agendan, är den andra faktorn som förenar dem.
– För det tredje så är det allmänna stödet stort. Kuppmakarna applåderas. Och det visar hur djup misstron mot den civila politikereliten är, vilket har fått befolkningen att tvivla på det demokratiska systemet.
Framtiden "ett tärningskast"
De avsatta ledarna har alla ett rykte som befläckats kraftigt av korruption, klientelism och straffrihet. Befolkningens missnöje med de styrande är måhända inte nytt, men det faktum att en stor del av befolkningen i länderna i dag utgörs av unga med tillgång till sociala verktyg online har gett kritiken en extra skjuts.
Det finns däremot väldigt lite som talar för att militären kommer att ta länderna närmare demokrati.
Enligt Christian Bjørnskov, som forskat om hur kupper i över 160 länder påverkar styret på längre sikt, är det i stort sett omöjligt att sia om vilken riktning länderna i Västafrika kommer att ta. Studierna, som publicerats av Institutet för näringslivsforskning, visar att det i bara drygt 10 procent av fallen leder till mer stabil demokrati.
– Varje kupp är ett tärningskast. Det kan sluta fruktansvärt illa. Men ibland, om man har tur, kan det leda till någonting riktigt bra.