En rad saker gick fel under de första skälvande månaderna av 2020. I den oberoende expertpanelens slutrapport listas tre huvudsakliga slutsatser kring var det brast.

– Den första är att världen inte var beredd. Trots tydliga varningar under flera års tid fanns inte beredskap, säger Anders Nordström över telefon från Genève.

Nordström, före detta Sida-chef tillika WHO:s tillförordnade generalsekreterare 2006–2007, har fungerat som den WHO-upprättade panelens sekreterare och under tiden varit tjänstledig från arbetet som Sveriges ambassadör för global hälsa. Den Schweizbaserade panelen har letts av Nya Zeelands tidigare premiärminister Helen Clark och Liberias förra president Ellen Johnson Sirleaf.

– Förrådshyllorna inom FN och världens huvudstäder är fulla av rapporter och utvärderingar av tidigare hälsokriser. Hade man brytt sig om dessa varningar hade vi undvikit den katastrof vi befinner oss i i dag, säger Johnson Sirleaf under onsdagens presentation av slutrapporten.

Panelens andra slutsats är att det internationella larmsystemet fungerade långt från tillräckligt bra – och framför allt inte tillräckligt snabbt. Anders Nordström kallar hela februari 2020 för en “borttappad möjlighet” för världen.

– Viruset rörde sig rekordsnabbt, men systemet är gammaldags, byråkratiskt och för analogt för den digitala värld vi lever i. Vi ser att WHO hade kunnat förklara ett hälsonödläge tidigare, men framför allt att de varningssignaler som fanns inte fungerade tillräckligt bra. Inte ens när WHO drog i larmklockan reagerade världen.

Mitten av skalan

Den tredje slutsatsen handlar om hur bra eller dåligt världens länder hanterade pandemin – och där är Sverige långt ifrån bäst i klassen men inte heller i närheten av sämst, enligt panelens analyser. Vissa länder förnekade viruset totalt och spred desinformation, säger Nordström, medan andra reagerade snabbt och lyckades stävja viruset. Någonstans i mitten på den skalan befinner sig Sverige.

– Det finns ett antal länder i mitten som förlitade sig på att deras normala hälso- och sjukvårdssystem skulle klara av det, men det gjorde det inte. I den kategorin hamnar Sverige. Det räckte inte, kan vi konstatera i dag, och det gäller de flesta europeiska länderna, säger Nordström.

Våra grannländer hamnar däremot inte i samma kategori, enligt Nordström. Vilka specifika åtgärder och restriktioner som faktiskt fungerat bäst är dock för tidigt att säga. Tydligt är att vissa asiatiska länder – däribland Singapore och Taiwan – snabbt lyckades identifiera, spåra och hantera smittan.

– Det handlar om god koordinering, tydlig ledning och arbete tvärs över olika sektorer, men inte nödvändigtvis nedstängning. Men gällande specifika insatser, som att stänga skolor och gallerier, finns det fortfarande en hel del vi inte vet.

Akut att fördela vaccin

Att utvärdera hanteringen av en pandemi som fortsatt pågår har varit utmanande, säger Anders Nordström. Förhoppningen var att panelens arbete skulle utgöra en utvärdering efter att virusutbrottet var över, men så blev det inte. Nu behövs en omedelbar global plan från WHO:s sida – en politisk vägkarta med tydliga mål, datum och insatser för att få stopp på pandemin, säger han.

– Det viktigaste är fördelningen av de vaccindoser som finns. Många länder har säkerställt doser för ungefär 200 procent av sin befolkning – man har tagit till med livrem och hängslen och det måste man släppa nu. Vi måste se till att omfördela vaccinet, och det är akut.

Dessutom måste den globala plattformen för framtagning av vaccin, tester och läkemedel förbättras, konstaterar panelen.

WHO saknar mandat

Nordström vill inte kritisera WHO:s agerande. Snarare handlar det om att organisation saknat makt, mandat och ekonomisk uppbackning för att hantera en pandemi av covid-19:s omfattning, anser han. Att organisationen är beroende av frivilliga donationer gör den sårbar, vilket inte minst blev tydligt när USA i fjol drog in landets ekonomiska bidrag till WHO.

– Snarare än ovilja eller oförmåga från WHO:s sida har det handlat om att regelverken styrt. WHO ska inte vara beroende av öronmärkta bidrag. De måste vara finansiellt oberoende, säger Anders Nordström.

I dag saknar organisationen makt att påtvinga åtgärder eller granska på plats i ett land utan inbjudan.

– WHO måste ges mandat att kunna larma så fort man uppmärksammas på ett misstänkt virusutbrott – inte behöva invänta godkännande från det land det gäller, i det här fallet Kina – för det dröjer.

"Inte vänta tills det smäller"

Panelen kommer med en rad konkreta rekommendationer för att se till att det internationella samfundet reagerar snabbare i framtiden. Bland annat vill man se ett säkerhetsråd för globala hot inom FN och en ekonomisk beredskaps- och forskningsfond som världens länder årligen bidrar till, samt ett nytt internationellt legalt bindande ramverk. Det existerande ramverket för medlemsländerna inom WHO – det så kallade internationella hälsoreglementet (IHR) – har inte räckt till.

– Det har snarare hämmat WHO och gjort att saker gått för långsamt, säger Anders Nordström.

Sammantaget handlar det om att se till att det globala samfundet står betydligt mer förberett om något liknande sker igen. Men ansvaret ligger även på enskilda länder. Redan nu bör samtliga regeringar göra omfattande investeringar i beredskap, säger Nordström.

– Det kanske är tufft att tänka sig att Sverige redan nu ska börja tänka på sin beredskap inför nästa virusutbrott, men det måste man. Det går inte att vänta tills det smäller nästa gång.

Frågetecken kring oberoende

Genomförs samtliga rekommendationer är panelens ambition inte att ha bättre verktyg för att hantera nästa pandemi – utan att helt undvika den.

– Nästa virusutbrott av denna karaktär ska inte behöva bli en pandemi över huvud taget, säger Anders Nordström.

Expertpanelen höll sitt första möte i september 2020. När panelens medlemmar tillkännagavs höjdes kritiska röster angående att flera av dem har en bakgrund inom FN och WHO – däribland sekreteraren Anders Nordström.

– Jag tycker att vi har lyckats väldigt bra med att hålla oss oberoende. Det har varit ett privilegium att få arbeta med den här gruppen och jag tycker att vi har varit tillräckligt objektiva i våra slutsatser, men det får även andra avgöra.