Hittills har cirka 212 000 människor avlidit med covid-19 i Indien, enligt lördagens statistik från Johns Hopkins-universitetet i USA. Samtidigt har nära 402 000 nya fall registrerats bara under det senaste dygnet.
Det rapporteras om överfulla sjukhus och sinande medel i Indien, vars befolkning 2019 uppskattades till 1,37 miljarder människor.
Anna Sjöblom är medicinskt humanitär rådgivare för hjälporganisationen Läkare utan gränser. Hon har kontakt med kollegor på plats i landets näst största stad Bombay som kan bekräfta bilden.
– De beskriver situationen som väldigt allvarlig. Spridningen har verkligen fått fäste och resurserna räcker långt ifrån till. Det är enorma vårdbehov och en stor press på personalen, berättar hon för TT.
Nära 12,5 miljoner människor bor i Bombay, enligt uppskattningar baserade på folkräkningen 2011. Omkring 40 procent lever under fattiga förhållanden med begränsad tillgång till vatten och sanitet.
Samarbetar lokalt
Läkare utan gränser har ett arbetslag på 60 personer i staden och hoppas på ytterligare förstärkning, även om inresor blivit krångligare med anledning av det försvårade läget. Organisationen samarbetar med befintlig sjukvård på plats och med indiska myndigheter.
– Vi bemannar upp på totalt åtta vårdavdelningar. Allt blir väldigt storskaligt just nu med tanke på antalet patienter. Vi kan bara göra en liten del av det som behöver göras, säger Sjöblom.
Störst fokus läggs på syrgasbehandling och annan vård för de allvarligt covid-sjuka. På sjukhuset där organisationen bedriver sin verksamhet finns det tillräckligt med syrgas, något som inte är en självklarhet i Indien, enligt Sjöblom.
– Det är brist på både generatorer, syrgas, respiratorer och mediciner. Lägg därtill personalfrågan, att det är svårt att ställa om och få fram tillräckligt med vårdplatser, säger hon.
"Kommer dö snart"
Gautam Harigovind, medicinskt ansvarig för Läkare utan gränsers covid-projekt i Bombay, beskriver i ett skriftligt vittnesmål hur pandemin har förändrat honom, både som människa och som läkare. Han har slutat kalla sina patienter vid deras rätta namn då han vet att de ändå kommer att dö snart. Detta är ett faktum han har vant sig vid.
"I dag är vår största utmaning att personalen slits ut. Människor kan inte arbeta i den här miljön under längre perioder . . . Just nu tar det tre dagar innan utmattningen slår till . . . Det är förhållandena, det stora antalet patienter och bristen på rätt utrustning", skriver han.