En välkrattad grusgång leder fram till Annelie och Tomas Stålnert hus som ligger i Västerlösa. Det är ett stort vitt hus med slammad fasad. Trädgården grönskar och är fylld av blommor som Annelie plockar för att pynta inomhus.

Annelie och Tomas letade efter ett stort gammalt hus nära Linköping med omnejd.

– Vi hade aldrig varit här, utan vi såg att det här huset låg ute till försäljning och det var verkligen en slump, säger Annelie.

Att det var en slump och inte planerat är som så mycket annat i deras hem och inredning. Annelie berättar att hon älskar gammalt, antikviteter och går ofta på loppisar och låter där tillfället och känslan bestämma.

– Slump är det som styr och det passar oss. Vi planerar nog inte så mycket, vi kanske får göra om ett par vändor, men det blir gjort i alla fall, säger Annelie och skrattar och fortsätter:

– Det värsta som kan hända är att det blir fel eller fult. Det är bara att prova. Det är inte så farligt att misslyckas. Ska jag klä om en möbel och det inte blir bra har det bara kostat lite tyg. Men självklart kan man inte tänka så om man ska renovera ett kök eller badrum, då krävs det mer tanke och planering.

Loppisfynden gör Annelie gärna om genom att byta tyg, måla om eller byta användningsområde. En spegelram blev sänggavel, dalahästen har blivit dörrhandtag och golvbrädor från 1800-talet fungerar nu som köksbord. För Annelie handlar det om att tänka utför ramarna, se andra möjligheter och inte planera för mycket i förväg.

– Jag gillar återbruk och hittar gärna nya användningsområden för saker jag köper på loppisar. Lamporna i köket är till exempel gjorda av baljor jag köpte på en auktion. Köksbordet som de hänger över är jag väldigt nöjd med. Jag hittade nämligen ett gammalt underrede på en loppis och plankorna fick vi av Tomas kusiner. Efter jag slipat plankorna gnodde jag in bordet i kaffesump för att få den färgen bordet har idag, sen är det möbelvax på det, berättar Annelie.

Slott och herrgårdar är tydliga influenser för Annelie. Hon berättar att det nog kan komma från när hon var liten och ofta besökte slott och herrgårdar med sin pappa.

– Jag gillar det gamla. En gedigen trämöbel som andas historia, som gör att jag känner något. Jag vill kunna känna vad möbeln har varit med om, förklarar Annelie.

– För mig är det historien och själen som är viktig när jag köper något. Därför älskar jag loppisar. Materialen från förr är ofta väldigt gedigna, fortsätter hon.

Annelie älskar guldfärg. Men att det är en hårfin gräns och det får inte bli för mycket.

– Guld behöver man tona ner, så det blir mer dovt.

Annelie och hennes familj har bott i Kina i två omgångar. Hon och Tomas hämtar mycket inspiration från det orientaliska. Tapeterna i vardagsrummet på bottenvåning är handmålade och måttbeställda från Kina, i matsalens fönsterkarmar står det stora pampiga vaser i blått och vitt.

– Vaserna är också från Kina. För att köpa dem åkte vi ut på landsbygden, några timmar utanför Beijing. Under Mao-tiden gömde bönder vaser och andra föremål för att de inte skulle förstöras. Så de grävde ner dem. När vi köpt vaserna lämnade vi in dem till en firma för att kolla om vi fick ta med dem hem. De stämplade dem och vi fick godkänt att föra dem ut ur Kina.

De blå och vita influenserna syns även i trädgården. Vid sin pool har paret skapat uterum som under varma sommardagar blir en förlängning av huset. På den ena uteplatsen har de byggt en terrass med trästommar varifrån det vajar vita tyggardiner, som fungerar som väggar och gör det ombonat. Här har de ett stort matbord med plats för över åtta personer.

– Det är en frihet att inte ha inglasat, men vi kan inte sitta ute lika länge när hösten börjar smyga sig på, säger Tomas.

Längs poolen står solbäddar som inbjuder till avslappnande stunder i värmen. På den andra sidan har de inrett en soffhörna med kamin som de kan använda på kvällarna när det börjar bli lite kyligt.

De köpte huset för cirka 20 år sedan och har under den tiden inte behövt göra så stora renoveringar. Det var först förra året som de stötte på problem med fasaden, ett litet hål i plåten på taket gjorde att väggen blev genomsur som en trasa.

– När vi flyttade in var huset inte i renoveringsbehov. Vi har varit förskonade så sett. Huset var renoverat i 80-tals stil, det var inte vår stil men fräscht och beboligt så vi kunde ta rum för rum och ändra till hur vi vill ha det, berättar Annelie.

– Ja, huset har varit snällt på så sätt, fyller Tomas i.