Liam springer fram och tillbaka mellan barnprogrammet på tv, mamma Annelie, leksaksbilen och kakburken på köksbordet.
Han tittar nyfiket på mig och ler lite busigt under tiden han ignorerar något Annelie säger.
Trotsar lite, precis som vilken 3,5-åring som helst.
Men Liam har bara bott i Gamleby i sju månader. Det har varit många nya intryck och mycket att lära.
- Vår vardag rättar sig efter hur mycket Liam orkar. Det är viktigt att ta det i hans takt och att han känner sig trygg, säger Annelie Pettersson.
Annelie Pettersson har alltid vetat att hon inte kunde bli biologisk mamma, så att adoptera har aldrig känts främmande.
- Att däremot genomföra adoptionen som singel, var väl inget jag planerat. Åren hade rullat på så jag hade inget val helt enkelt. Om jag ville bli mamma så fick det bli som ensamstående.
- Jag visste att det inte var en omöjlighet. Många länder accepterar inte ensamstående föräldrar, men det finns också de som gör det. Kina är ett sådant land. Jag ville inte sitta där gammal och bitter utan att ha provat i alla fall, ler Annelie Pettersson och skyndar till toaletten med en nödig liten kille.
"Adoption blev min möjlighet - och lycka"
"Välkommen hem Liam!" Den meningen i adoptionsannonsen gjorde säkert många både glada, och mycket nyfikna. Visst förstod alla som såg annonsen att det handlade om en liten kille från Kina, och att det var Annelie Pettersson som var den lyckliga mamman, men hur går det egentligen till att adoptera? Och får man göra det som "ensam" mamma?
Annelie Pettersson med sonen Liam, ett litet charmtroll som gör sig alltmer hemmastadd i Droppstad utanför Gamleby.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter