Hundintresset har funnits med länge hos Madeleine Björnskjöld och hennes familj.
– Jag har haft hundintresset ända sedan 1984, då först med familjehundar. På våren 2011 provade jag agility. Efter fyra gånger var jag frälst. Hösten 2014 bildade jag och några träningsvänner ett agilitylag, "Team Jami Hundsport". Förra året var första gången vi tävlade i SM, och tills i år 2016 kvalade vi också in och deltog.
Årets SM i agility gick av stapeln första helgen i juli i Växjö med minst 100 hundar startande.
– I år fick vårt lag en sjunde placering totalt av cirka 25 lag inför lördagens final, vilket var väldigt bra. Jag var med min border collie Yatzy. Att ligga sjua inför finalen är riktigt bra för det var så många som blev diskade redan på fredagen. Vi diskade oss sedan på lördagen, så den dagen fick vi inget resultat. Så är det lite med SMnerver. Men vi är jättenöjda.
I helgen som var, tävlade Madeleine Björnskjöld igen, något som sker nästan varje helg denna årstid. Denna gång var det med sin hund Joey i Kungälv, som arrangerade Sveriges största tävling inom agility med hela 9 000 startande under fyra dagar. Joey och Madeleines resultat blev en åttonde och 14:e placering.
Friska hundar är ett måste för att komma långt
Vad tycker hundarna om att tävla?
– De allra flesta tycker det är så roligt. Man får så bra kontakt med sin hund. En del hundar är så taggade inför en tävling att de inte ens kan se banan innan de går in och börjar. Sedan finns det ett fåtal hundar som man ser också som nog vill göra något annat.
Vad krävs för att komma så långt som till SM?
– Träning och åter träning. Som i all sport. Det som är roligt med agility är att man kan ha vilken ras som helst. Men border collien är överrepresenterad för att den är så snabb. Men jag har tränat med vänner som både haft rasen chihuahua och grand danois. Något annat som jag tycker är viktigt är att se till att man har friska hundar. Mina får träffa en fysioterapeut regelbundet som går igenom allt muskulärt, så man inte missar något, och kan anpassa träningen i så fall efter det.
– Något annat att förstå, är att vår gren inte är en lek, det är en sport. Vi önskar gärna mer ömsesidig respekt från de som tävlar inom andra grenar, inom bruks och lydnad. För oss är sporten på allvar.