Kvinnan som är snart 87 år gammal är bosatt i en mindre ort i Västerviks kommun.

När hon ansökte om färdtjänst i slutet av 2016, nekades hon det av KLT. Beslutet motiverades bland annat med att kvinnan "inte hade väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand" samt att hon kan använda sig av allmänna kommunikationer.

Kvinnan valde att överklaga beslutet, då hon ansåg att KLT gjort en felaktig bedömning.

Svårt att röra sig

I sin överklagan skriver kvinnan att hon ådrog sig en fraktur i början av 2016, vilket har lett till att hon är i behov av hjälpmedel för att kunna förflytta sig. Därtill har flera andra funktioner i kvinnans kropp försämrats på grund av hög ålder och sviktande hälsa. I dagsläget är hon bunden till att anhöriga kan skjutsa henne, oavsett om hon bara ska till affären som ligger i närområdet.

– Kvinnan anser att hon borde kunna få resa trots att hon har svårt att röra sig, men KLT står fast vid sitt tidigare beslut.

Kvinnan har uppgett att hon med stöd av förflyttningshjälpmedel kan förflytta sig ett par hundra meter och att hon kan resa med allmän kollektivtrafik. Hon bedöms ha vissa svårigheter att förflytta sig men dessa bedöms inte som väsentliga.

"Inte ett socialt bistånd"

Att närmaste busshållsplats ligger tre kilometer från bostaden påverkar inte KLT:s beslut.

– Färdtjänsten är att betrakta som en trafikpolitisk fråga och inte som ett socialt bistånd, skriver de.

Förvaltningsrätten har tagit del av båda parternas berättelser och deras slutsats är kvinnans överklagande ska avslås.

Anledningen är att det inte finns något läkarintyg som bevisar att kvinnan har svårt att förflytta sig på egen hand, det finns heller inget som visar att hon inte kan resa med allmänna kommunikationsmedel.

– Avståndet till allmänna kommunikationsmedel på orten är ingen grund för att bevilja tillstånd till färdtjänst då detta är sådant som innebär svårigheter att resa också för andra än dem som har en funktionsnedsättning, skriver förvaltningsrätten.