Nyligen kom en undersökning gjord av Novus som visade att sju av tio privata tjänstemän känner sig stressade av jobbet.

Tua Spengler, hälsokoordinator på livsstilsmottagningen på Stora trädgårdsgatans hälsocentral, menar att det inte bara är vuxna som är stressade.

– Jag tror att folk har börjat prata mer om att de är stressade. Förut skulle man orka göra så mycket man kan utan att gnälla. Nu har det blivit mer legalt att verkligen lyfta att man har det stressigt. Jag tror att det är bra att man faktiskt lyfter upp det här, säger Tua Spengler.

Tua Spengler upplever att mycket har förändras under de elva år som livsstilsmottagningen funnits. Då var det fler kvinnor än män som pratade om att de var stressade.

– I dag kan män säga att de har mycket på jobbet och att det är stressigt. Det har förändrats. Den tuffa klichén att man ska vara så himla bra, den har faktiskt krympt tack och lov.

Tua Spengler har många kvinnliga patienter, men andelen manliga ökar.

– Mer eller mindre alla män som jag möter vågar prata om stress.

Hon anser att samhällsförändringar har bidragit till att den ohälsosamma stressen ökar i samhället.

Hon berättar också att de som nyligen har blivit pensionärer kan vara stressade för att de inte är behövda längre, men hon möter också många som upplever att stressen är arbetsrelaterad.

– Det är oerhört viktigt att man lyfter frågan med arbetsgivaren och att man får en kommunikation där. Jag kan tycka och tänka en sak medan omgivningen inte alls uppfattar det så.

Vid första besöket på Livstilsmottagningen går Tua Spengler igenom en hälsoenkät med patienten och oftast framkommer det att patienten upplever och anser sig vara stressad, berättar hon.

– Sedan pratar vi om stressen är arbetsrelaterad eller om det är en kombination av att det också är för mycket hemma. Är det så att patienten önskar professionell hjälp med sin stress så har vi vår kurator vi kan hänvisa till och om det är något allvarligare har vi vår psykolog, säger Tua Spengler.

Det kan också hända att Tua Spengler ger sina patienter hemuppgifter och att patienten får fundera på vad det är som stressar.

– Då kartlägger, planlägger och planerar man tillsammans.

Hon menar också att det är bra att få med sig hela familjen.

– Istället för att bara mata in aktiviteter i agendan så kanske man ska ha lite luft i systemet.