Han konstaterar att det varit en bra sommar, en "normal" sommar med växlande väder.

De träd på hans egna marker som nu dött är sådana som angreps under fjolårets rekordtorra sommar.

– Nu avverkar vi en del i förebyggande syfte, i områden som är i riskzonen.

I övrigt handlar det om att hålla skogen, där det påträffats skadade träd, under bevakning, menar han.

Gerth förklarar att han i egentlig mening inte känner sig särskilt oroad över granbarkborrens angrepp.

– Granbarkborren finns ju naturligt i skogen, alltid. Och den är bara ett av allehanda problem som man kan råka ut för som skogsägare.

Att granskogen ändå drabbats så pass hårt av denna lilla insekt handlar nog om en kombination av en rad olyckliga omständigheter, som gjort granarna mindre motståndskraftiga, menar han.

Enligt Hjalmarsson kan sättet som man brukat, och brukar, skogen på vara en faktor.

– Man sparar träd för länge. Jag tycker att jag ser att det finns för mycket gammal skog kvar som skulle avverkats tidigare.

Gamla träd är ju ömtåligare.

– Men om de yngre bestånden också skulle drabbas – ja, då skulle jag känna en större oro.

Det område som drabbats hårdast i Hjalmarssons skog är ett område som tidigare var åkermark men där det i stället planterades träd för 50 år sedan.

Här har grundvattnet sjunkit så pass mycket att rötterna nu är synliga, något som påtagligt stressat träden.

– Just detta att grundvattnet sjunkit så mycket ser jag som det största riskmomentet, säger han.