Förmodligen behövde ingen gå ifrån Valborgsfirandet besviken.
Vädret: Inget regn, och bara lite kyligt mot slutet. Å andra sidan ingen Valborg om man inte kommer hem lite småfrusen.
Musiken: Västerviks manskör hälsade våren välkommen med "Längtan till landet" och "Sköna maj". Precis som traditionen bjuder. Den som ville ha poppigare toner fick senare under kvällen höra popkören Joyvoice. Ville man ha ännu svängigare musik så avslutades firandet med elva man, och kvinnor, starka partybandet Slak-Henrys XL.
Talet: Inbjuden i år av manskören var krögaren Henrik Arkåsen. Han konstaterade att det här skulle ha blivit den första lediga Valborgskvällen på många år. Den här kvällen brukar ju vara en stark krogkväll. Han talade om våren som ett löfte om förändring, och matintresserad som han är så bjöd han på två gastronomiska vårtecken. Först en tysk vit sparris – en riktig delikatess. Vårtecken två känner vi nog alla igen:
– Doften av grillen, eller rättare sagt det som föregår grillandet: Doften av tändvätska.
Han såg tändvätskan som ett löfte om förändring:
– Ett löfte om en glöd, och ett löfte om de krispiga saftiga godbitar som ska grillas.
På två punkter har förändringens vindar blåst över vårfirandet på senare år. Fortfarande bjuds det på eld, men bålet sker på högst brandsäker plats. Ute på stenpiren omgiven av viken.
Fyrmästare var Westervik Twirling Troop som vandrade ut på piren i solnedgången med facklor. Därefter bjöd de på eldshow som ersättning för fyrverkerierna. Ett firande utan raketer, men fortfarande eldsprakande och med ljudlig musik.
