– Kommunen anlitade ett företag från Falköping som var här en dag, 31 oktober, och gjorde en inventering och klassade ner naturvärdena jämfört med naturvårdsexperter på Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen, som bedömer att naturen här har naturreservatskvalitet, säger Jenny Wallberg, som bor nedanför Kulbacken.
Hon har tagit initiativ till en namnlista, och samlat grannarna, för att uppmärksamma områdets naturvärden och kämpa för att de ska bevaras, även med ett nytt planprogram.
– Vi vill att naturen ska få ett bestående skydd, säger Jenny Wallberg.
Eftersom hon och grannarna på Kulbacken tyckte kommunens inventering var bristfällig valde de att anlita en egen expert, Mikael Hagström från Linköping.
– För en symbolisk summa och hemmagjorda räkmackor ute i skogen hjälpte han oss med en inventering, säger Jenny.
Mikael Hagström berättar att han mycket riktigt hittade en stor biologisk mångfald och en hel del sällsynta arter, samt nyckelbiotoper.
– Det sitter en del ovanliga arter på de flesta av de här gamla träden, säger Mikael, vars specialområde är just svampar och lavar.
– Av det jag såg så har vi till exempel rosa skördelav, som är en rödlistad art. Den fanns på hela 52 ekar i området och det indikerar att det är ett artrikt samhälle med ett fungerande ekosystem.
Vad spelar en lav för roll i det stora hela då?– För människans överlevnad spelar det kanske ingen roll, men i Sverige finns det över tusen olika arter som är beroende av ek för att överleva. För träden, krypen, lavarna och svamparna som växer i och på träden spelar det roll. Jag tycker verkligen det här är ett område som borde bevaras.
– På många ställen läggs det ner stora pengar på att restaurera just sådana här områden, med gammal ekskog. Det skulle kännas jättekonstigt om man valde att exploatera en sådan yta, säger Mikael Hagström.
Förutom sällsynta lavar kan skogen även skryta med en ovanlig skalbagge, nämligen läderbaggen.
– Den är till och med EU-skyddad, eftersom den riskerar att dö ut. Den lever i mulmen, den trämassa som finns i riktigt gamla ekar, säger Jenny Wallberg.
Med sitt engagemang har hon lyckats få med sig i stort sett alla boende i området.
– Först kände jag en stor sorg och uppgivenhet, men då tänkte jag att jag kan välja att fortsätta känna så, eller omsätta det i positiv handling.
