Personalen trivs, framförallt med patientkontakten. Från vänster: Malin Gunneheim, Tina Revelj Berg och Therese Persson.
Det surrar tyst och gurglar lite i en tjock slang som går från väggen till en apparat. "Uppkopplad" till en annan apparat är Cristina Blomqvist från Södra Vi. Hennes blod pumpas ur kroppen genom en slang, färdas genom dialysmaskinens filter och återvänder in i kroppen genom en annan slang.
– Det är inte små nålar det här, inte små sprutor. De är ganska rejäla. Det känns, men jag är van. Jag kan sticka mig själv, säger Cristina och visar på slangarna som är kopplade till hennes vänsterarm.
Hon har lagt sig på den bekväma britsen för 46 minuter sedan, det skvallrar maskinens display om. Hon ska ligga där ungefär fyra timmar för bloddialysen, sedan ska blodflödet stoppas där nålarna har gått in, det brukar ta en kvart.
– Jag kommer hit för dialys två gånger i veckan nu. Förut var det tre men det här har fungerat i två år, det är jag tacksam för.
Vi ska tillbaka till Cristina strax men först förklara att vi blivit inbjudna av sjukhuset, för att de vill visa upp en nybliven 40-åring. Avdelningen blir medelålders men fick så sent som 2015 nya lokaler. Det är ljust och fint.
– Vi har 30 patienter. De får dialys här två till fyra gånger i veckan, det tar mellan tre och fem timmar för dem varje gång.
Det berättar Tina Revelj Berg, som är avdelningschef. Sjuksköterskorna Therese Persson och Malin Gunneheim stannar till för att prata de med.
Hur är det att arbeta här?
– Det är jättekul, det är världens bästa arbetsplats, säger Malin Gunneheim.
Hon har jobbar här i 17 år.
Therese håller med om att arbetsplatsen är bra. Hon lyfter också fram patientkontakten som extra viktig.
– Vi får så bra kontakt med patienterna. Eftersom de är här så ofta lär man känna dem på ett annat sätt, säger hon.
Innan avdelningen kom till i Västervik var det Linköping som gällde för patienterna. Resorna blev många och långa för kommuninvånarna. Det kan de bli nu med för en del patienter, man har ett stort upptagningsområde som söderut sträcker sig ända till Virserum.
Malin, du har jobbat här nästan halva tiden som avdelningen funnits, vilken är den största förändringen?
– All teknik utvecklas hela tiden, så även inom dialysteknik. Det är bättre maskiner som kan ge individuellt anpassad dialys till olika patienter.
Tillbaka till patientkontakten, som de flera gånger återkommer till.
– Det som känns så bra är att många faktiskt säger att det är roligt att komma hit. För en del är det en jätteviktig social kontakt, säger Therese Persson.
Patienterna som får dialys får det för att deras njurar inte fungerar som de ska, det kan beror på olika saker. I Cristina Blomqvists fall var det cancer som skadade flera inre organ.
Njurarnas uppgift är att rena blodet från skadliga ämnen man får i sig från kosten. Ämnena stannar kvar i kroppen, likaså vatten som annars hade kissats ut. Blodet får för höga värden av bland annat kalium, och man blir "förgiftad" av de höga halterna. Dialysen renar blodet från skadliga ämnen, genom filter i maskinen.
Cristina Blomqvist blod pumpas genom filter i dialysmaskinen. Hennes njurar fungerar inte efter att hon drabbats av cancer. Hon är inne på sitt elfte år med dialys.
Cristina Blomqvist måste hela tiden tänka på vad hon äter, och i vilken mängd.
– Men ibland måste man unna sig något också, ett glas vin eller så. Men det går inte dricka mycket mer än så för mig.
Hon berömmer personalen nästan översvallande, hon är här mycket och jättenöjd.
– Du, de är helt fantastiska! De har så fint bemötande, man känner sig alltid välkommen. Det är viktigt, för vi är många här som är här väldigt mycket. Då krävs det att man har bra kontakt.
Hon åker taxi från Södra Vi två gånger i veckan, det tar ungefär 45 minuter, enkel väg.
– Jag brukar somna i bilen hem sedan, kroppen är helt slut. För den är det här som att springa ett maratonlopp.
Hon har haft nattdialys hemma innan, men föredrar att komma till avdelningen i Västervik.
– Jag tycker inte det är svårt att komma hit faktiskt. Men det är klart jag gärna sett att det funnits en sådan här avdelning i Vimmerby för att slippa resorna.
Hon fördriver tiden med lite tv men läser mycket också.
– Det blir mest deckare, allt för att få tiden att gå lite snabbare. Ibland sover jag lite.
Under torsdagen bjöds patienterna på tårta, lite senare blir det mer god mat för personalen, berättar Tina Revelj Berg.
– Det är klart att det ska firas lite, vi är glada över att jobba här, på en så bra avdelning, säger hon.
I dagarna fyllde Njur- och dialysavdelningen på Västerviks sjukhus 40 år.
Kurt Andersson ntervjuades när avdelningen öppnat. Han slapp då åka till Linköping.
Lite firande blev det allt, man bjöd bland annat patienterna på tårta.
Det har blivit flera artiklar under åren. En liten utställning finns vid entrén på sjunde våningen i huvudbyggnaden.