Spänningen är hög bland de deltagande resenärerna och tidigt på måndag morgon den 22:e augusti avgår bussen från Västervik och Tjustgården. Vår tidning mötte upp Dimitrios och Jan-Inge innan de ska ha ett sista personalmöte inför resan.
Under den här tredje resan till Grekland är det 18 stycken brukare som följer med och 19 personal, men redan då de gick ut med en intresseanmälan förra hösten, så var det över 60 brukare som ville följa med.
– Vi var tvungna att begränsa oss lite, säger Dimitrios. Nu är det 18 stycken brukare från fyra olika områden i kommunen. Prioritet har varit på de som bor på särskilt boende och de som inte varit med förut.
"De känner oss nu"
Resan går åter till Halkidiki och Kassandra halvön, men utan tv-inspelning denna gång. Där känner lokalbefolkningen igen de resande svenskarna som tar med de äldre på semester.
– Vi åker till samma ställe, säger Dimitrios. Vi känner oss som hemma där, vi kan stranden och de på restaurangerna känner oss.
– Vi har med oss många olika hjälpmedel, säger Jan-Inge Gustafson som också är sjuksköterska. Det är mycket packning innan vi kan komma iväg, av bland annat olika mediciner. Vissa förändringar har vi också, till exempel en gps-klocka för de som är dementa, även om vi ju hoppas att vi inte behöver en sådan.
Intresset från hela landet fortsätter
Personalen har fått väldigt mycket respons från hela landet angående sina resor och aktiviteter.
– Det är tusentals brev från olika äldreboenden, berättar Dimitrios. De vill att vi kommer och föreläser också om andra aktiviteter. Personalen är väldigt duktiga att hitta på saker. På alla boenden är det inte så. Vi har till exempel varit på Öland, S:t Annas skärgård, Ullared och Gotland. Vi har även pub- och musikaftnar, firar midsommar, nobelmiddag och annat.
– Vi bygger vår verksamhet mycket kring sociala aktiviteter. Och vi känner stort stöd från politiker i socialnämnden.
När det svenska gänget kommer ned till Grekland med olika handikapp bland brukarna, höjer de på ögonbrynen.
– Lokalbefolkningen tror att de kommer från något privat boende, och blir förvånade när vi berättar att det är kommunalt, säger Dimitrios och ler. Tänk om vi hade en sådan möjlighet, säger de.
– En av våra resenärer sa en gång till oss; "Jag trodde livet tog slut när man hamnar på ett äldreboende. Men nu ser jag att livet fortsätter. " Och ja, det klart att det fortsätter, menar Dimitrios.