Läs mer: Planerna för tornet måste förtydligas
Gunnar Bergwall var under många år exploateringschef och senare fastighetschef på kommunen och han minns hur diskussionerna om att bygga bostäder i det gamla tornet startade.
– Det var efter att man i Kalmar byggt om sitt gamla vattentorn till bostäder. Det var inspirerande och det var så diskussionerna kom igång även här, säger han.
Gunnar Bergwall berättar att bygglovshandläggare Bo Klarén fick i uppdrag att undersöka om det alls skulle vara möjligt att förverkliga idén.
När det visade sig att det skulle bli fråga om en mycket begränsad yta per våningsplan, och att man behövde ordna med både hiss och trappa, stannade de fortsatta planerna av – det vill säga fram tills dess att Granberg blev intresserad.
– Det var naturligtvis trevligt för kommunen med intresset från entreprenörens sida eftersom man nu såg en möjlighet att bli av med kostnaden för underhållet av fastigheten, säger Bergwall och tillägger att kommunen honom veterligen aldrig haft några egna planer för vattentornet och området runtomkring.
Inte heller kan han dra sig till minnes att det funnits några andra idéer om möjliga användningsområden för den gamla byggnaden.
Krister Örnfjäder, före detta riksdagsman och kommunpolitiker för Socialdemokraterna, var även under en period ordförande i Riksbyggens lokalförening. Han berättar att bolaget var intresserade av Kattkulleberget och tornet i samband med att man förvärvade Järnförädlingen. Det här var i slutet av 80-talet och början på 90-talet.
– Tanken var att vi skulle ta hela området i anspråk. Vi resonerade som så att det nog var enda sättet att få lönsamhet i det hela.
Men så småningom, efter mer noggranna beräkningar, insåg man från Riksbyggens sida att det i alla händelser skulle bli svårt att få ekonomi i projektet.
– Tornets bostäder skulle bli väldigt dyra per kvadratmeter. Så vår samlade bild var att det skulle bli svårt att få ekonomisk lönsamhet i att bygga om det, säger han.
Precis som Gunnar Bergwall nämner han också de höga radonhalterna i området.
Båda menar att det går att bygga bort problemet, det vill säga att det går att uppföra radonsäkra konstruktioner.
– Men de åtgärderna skulle ju också innebära betydande kostnader, menar Örnfjäder.
Anita Boman var socialdemokratisk kommunpolitiker under många år och kommunstyrelsens ordförande mellan 1995 och 2002.
Hon berättar att det genomfördes markundersökningar på flera platser i Västervik och på andra orter i kommunen under hennes tid i kommunpolitiken.
– Under min tid fanns inga konkreta planer för tornet. Och eftersom markundersökningarna visade på mycket höga radonhalter i området insåg vi att det inte var lämpligt med bostäder där.
Tio år har gått sedan Granberg fick option på fastigheten och ännu har ingen detaljplan klubbats igenom. Det senaste detaljplaneförslaget – utarbetat av representanter från kommunens samhällsbyggnadsenhet samt arkitekt och entreprenör – är ute på samråd i detta nu.
Det gamla vattentornet i Västervik har stått tomt och utan funktion i 60 års tid. Men kanske får frågan om vad som ska hända med byggnaden snart ett svar?
Och hur var det då med det gamla vattentornet i residensstaden Kalmar?
Jo, det byggdes under samma tidsepok som tornet i Västervik, det vill säga runt sekelskiftet 1800/1900. 1972 togs det ur bruk och elva år senare byggdes bostäder i fastigheten.