– Nästa gång får det bli med rollator. Det konstaterar Monika Nilsson med ett leende.
Det är hon som står bakom firandet på Stadt den här kvällen. 18 personer från den gamla klassen träffas för att ta en drink och äta, men kanske framför allt för att umgås och prata minnen. 30 elever gick i klassen. Lärare var Lave Nilsson, en person klassen verkar minnas med respekt och glädje.
– Det var ju så klart annorlunda då. Vi hade stor respekt för läraren men han kunde skoja också.
Monica berättar – och håll i er nu ungdomar – att man för 50 år sedan även gick i skolan på lördagarna.
– Då var det oftast roliga timmen. Lave twistade för oss en gång, det glömmer jag nog aldrig, säger Monika.
Många av de som träffas bor fortfarande i Västervik.
– Vi springer på varandra ibland. Men jag ville samla alla. Det här blir tredje gången som vi träffas, 1993 var första gången.
Varför känns det viktigt att träffas igen efter 50 år?– Vår klass var bra, vi hade roligt och jag tycker att det var bra sammanhållning. Framför allt hade vi kul, och det minns man, säger Monika Nilsson.