Föreläsningen med Oskar Foldevi var arrangerade av psykiatrin i Kalmar län, som en del av de årligt återkommande psykiatridagarna.

Han visar ett videoklipp för publiken på Stadshotellet. Det visar hans kompis Marcus som deltar i finalen i en stor e-sporttävling i Stockholm. Vi hör en speakerröst som upphetsat kommenterar det som händer på skärmen som vore det ett sportarrangemang. Så tillintetgörs motståndaren. Klipp på Marcus som kan sträcka händer mot skyn, och sedan klipp på en storpublik på arenan som jublar och hyllar Marcus som en stjärna.

En del av vägen dit får kanske en del föräldrar att nicka igenkännande.

Oskar Foldevi berättar hur föräldrarna var oroliga under Marcus ungdomsår för att han tillbringade så mycket tid framför datorn. Hade han inte väldigt lite vänner? Man försökte begränsa hans speltid.

När han gått ut gymnasiet gav föräldrarna med sig. De såg att Marcus hade talang för spelandet, och han gjorde en seriös e-sportsatsning. Under några år kunde han leva på sin hobby.

Alla går det inte lika bra för. Spelandet tar överhanden. Den omgivande världen känns alltmer tråkig.

Det är en del av dessa människor som Oskar Foldevi möter i sitt arbete.

Under föreläsningen ger han en komplex bild. Datorspelen har både positiva och negativa sidor.

– Vid lagom doser ger datorspel ökat välmående, berättar han.

Han berättar om hur spelandet lär ungdomar att tänka framåt i flera steg och bygga strategier, hur de tränas att snabbt ta till sig information och fatta beslut. Spelandet kan även bygga gemenskap. Onlinespel kan vara ett sätt att hålla kontakten med gamla vänner, och träffa nya.

Men han berättar också hur en del spelare passerar en tröskel. Man börjar spela av slentrian. De övriga fritidsintressena försvinner ett efter ett. Livet utanför spelandet känns alltmer ointressant, och som förspilld tid.

– Som en person jag mötte sade: "Därute är det bara en massa gamla människor som går långsamt", säger Oskar Foldevi, och lägger till att i spelen går det desto snabbare.

För publiken berättar han att det är ett område där mycket forskning återstår, och där vården kan utvecklas. Han berättar om den frustration som en ung man kände när han sökte hjälp för sitt spelande. Han möttes av samma attityd som den som missbrukar alkohol och droger.

– Alkoholen och drogerna kan inte göra något annat än reglera känslor. Spelen har gett mig utmaningar, skriver den unge mannen i en text.

Han jämförde med om han satsat och misslyckats på att bli fotbollsproffs. Då hade han mötts av förståelse, och uppmuntrande tillrop för att han "åtminstone försökt". Som datorspelare sågs han bara som lat.

Ett av de råd som han gav till föräldrar var att sätta sig in i datorspelen.

– Lär er förstå vad de fyller för behov!