Tomas Kronståhl börjar med det positiva:
– Jag var imponerad av våra tjänstemän. Det var enormt vilket företag som drogs igång. Bostäder skulle fram och personal rekryteras.
Han återkommer flera gånger till att under ett sådant akutläge måste en kommun få handlingsutrymme att agera okonventionellt. Ett förslag som förkastades var Västerviks modell för samarbete mellan kommun och Migrationsverket om bostäder. Den så kallade Ankarsrumsmodellen.
De berömmer båda de frivilligkrafter som snabbt kom på fötter.
– Det tror jag är något vi lärt oss när det gäller beredskap. Det är viktigt med myndigheter, polis och försvar, men det krävs en civil beredskap också, säger Harald Hjalmarsson.
När det var som värst talade debattörer om "systemkollaps". Fanns det funktioner i Västerviks kommun som inte fungerade som de borde under någon period?– Vi var inte värst drabbade. Det fanns kommuner i närheten, som Hultsfred, som hade det mycket svårare, säger Tomas Kronståhl.
– Socialen, överförmynderiet och gymnasiet hade det tufft under perioder, men vi såg också att det fanns en solidaritet bland de anställda där de hjälpte varandra, säger Harald Hjalmarsson.
I dag säger han att det är slående hur ofta man ser nyanlända i arbetskraften när man besöker företag.
– Vi pratar ofta om de där som det tar sju år innan de kommer in på arbetsmarknaden. Visst är det ett misslyckande, men det finns de som får jobb efter ett halvår.