Den börjar 1433 när Västervik stad på kunglig order flyttades från Gamleby till sin nuvarande plats. Då fick staden också i uppdrag att bygga en kyrka.
– Folket fick några års skattefrihet för att bygga kyrkan, berättar Franz Erdmann.
Han är dagens guide, tillsammans med Ulrika Hamrén, som är diakon i församlingen, och berättar att hon håller på att lära sig mer om just Sankta Gertruds kyrka.
– Men det är Franz som är experten, säger hon.
Framme vid altaret berättar Franz för Tom och Elizabeth Volkamer, som är på besök i Västervik från Zürich, om kyrkans lite speciella altarbild. Det var hovbildhuggaren Burchart Precht som stod bakom konstverket.
– Han var väldigt berömd och det finns många utsmyckningar av honom i Stockholmskyrkorna. Men hans hustru var från Västervik, så förmodligen var det på så sätt han kom att göra det här altarverket, säger Franz Erdmann.
Och faktum är att Franz har hamnat i Sankta Gertruds kyrka på ungefär samma sätt. Han är, precis som Precht, från Tyskland, men gift med en kvinna från Västervik. Nu har han guidat här i kyrkan på somrarna i sex-sju år, berättar han.
– Det har blivit lite av ett vinternöje också. Jag läser Sivers Västerviks stads historia och beskrivning, från 1758, och nu är jag inne på att ägna vintern som kommer åt att kontakta Linköpings museum för att se om någon vet något om statyn av jungfru Maria som står i altarrummets högra hörn. Jag har försökt ta reda på var den kommer ifrån, men ingen vet något.
Mycket av det som finns i kyrkan står det tydligt var det kommer ifrån. Välbeställda familjer skänkte gåvor och såg till att förbättringar gjordes. Men det enda som finns kvar från den medeltida kyrkan är skålen till dopfunten.
– Av de första 200 åren finns mycket litet dokumenterat, säger Franz.
– Det krigades mycket i Östersjön och staden brändes.
Västerviksborna flyttade tillbaka till Gamla Västervik, det som i dag är Gamleby, och flyttade inte tillbaka till nuvarande läge förrän Gustav Vasa krävde det 1547.
På 1700-talet hade församlingen vuxit och kyrkan behövde byggas till. Grunden till den ursprungliga byggnaden är natursten, som sedan har putsats vit.
– Jag har varit uppe i tornet en gång och då ser man att det är vanliga stenbumlingar från berg och åkrar som har använts. Men för den norra tillbyggnaden fick man lov att hämta tegel från slottsruinen.
Slottet hade totalförstörts i det senaste kriget med danskarna och tegelsten från slottet användes till kyrkans utbyggnad. Takmålningen här är också lite speciell berättar Franz.
– Det är målat med en teknik som kallas grisaille, helt i olika nyanser av grått. Färger kostade skjortan. Här tog konstnären sot ur spisen för att blanda till de grå nyanserna.
Den södra utbyggnaden kom till 25 år senare och här är inte taket platt, utan välvt.
– Vi brukar säga att vi misstänker att det var en skeppsbyggare som fick uppdraget för det ser ut som ett upp och nedvänt skeppsskrov, skrattar Franz.
– Han hade väl någon mall till en båt som han vände på.
Kyrkans historia är lång och rik och det finns en berättelse om nästan varje detalj.
– Till skillnad från ett museum så är kyrkan ett levande rum som används och byggs på hela tiden, säger Ulrika Hamrén.
Franz berättar om dekorationsmålningarna på väggar och tak.
– Det var 1687. En rik borgare vars dotter skulle gifta sig här, tyckte kyrkan var för enkel så han kostade på målningen.
Men på slutet av 1800-talet räknades utsmyckningarna som alltför pråliga och allt vitkalkades, till och med altarbilden.
– Det var först 1932-33, när man flyttade tillbaka alla inventarierna från Sankt Petri kyrka, som man började tvätta av allt det vita och hittade det här där under.