Det surrar i biodlareföreningen

Det är fortfarande liv och rörelse i bikuporna som står på Kulbacken. En del bin är fortfarande ute och flyger. Inne i en bikupa är det nu cirka 30 grader varmt och bina kryper runt i en boll för att hålla värmen. På Kulbacken har biodlarföreningen ett antal bikupor, men det börjar bli trångt om utrymmet.
-Bina behöver större pollineringsutrymme. De är instängda i en halvö, där golfbanan inte ger speciellt bra förutsättningar för biodling, säger Leif Svensson, som är ordförande i Västerviks biodlarförening.
Han berättar att aldrig tidigare har intresset för biodling varit så starkt i Västervik.
-Nu är det mest kvinnor som visar intresse. Många av dem som startar biodling idag ser det som ett sätt att göra nytta i naturen och göra en naturinsats, säger han.
Han berättar att bin har störst chans att överleva i ett öppet brukat landskap. Bina överlever just nu bäst i villaområden med kryddträdgårdar, fruktträd och lövbärande parkträd.

Vill byta
Västerviks biodlarförening vill ha mer ytor för sina bikupor. De har heller ingen lokal, där medlemmarna kan slunga sin hononung.
-Ett intressant förslag är att vi kan ha ett antal bikupor i Stadsparken och att Brostugan placeras där som vi kan ha som föreningslokal, säger Leif Svensson.
Han säger att en kommun som Linköping har flera bisamhällen mitt i centrum och han ser inte att det är någon omöjlighet för Västervik.
-Vi vill göra ett byte, vi ser till att bina ger större frukter och bärskörd i centrala delarna av Västervik mot att vi får yta och en föreningslokal, säger han.