"Det syns att vi slutade vid järnvägen"

- Det ska vara roligt att träffas och prata. Vi har mycket att minnas, berättar Lars Adolfsson som stod bakom veteranträffen på stadshotellet nyligen.
Ett 40-tal numer pensionerade herrar och damer som tidigare arbetade vid Norsholm-Västervik-Hultstreds Järnvägar (NVHJ) fick njuta av god mat, en film om gamla tiders järnväg och först och främst samtal om järnväg och tåg.

Finns inte längre
NVHJ finns inte längre i sin ursprungliga form. Idag går tågen från Västervik till Linköping men på den gamla goda tiden gjorde järnvägen en krök i Åtvidaberg och anslöt till stambanan i Norsholm och Kimstad mellan Linköping och Norrköping.
Den södra delen av NVHJ är numer Smalspåret. Nu bara trafik på somrarna och vid särskilda tillfällen men i mitten av 1900-talet var trafiken livlig med person, post och godståg.
Många av deltagarna jobbade vid järnvägen under svenska tågtrafikens glansperiod på 1950-talet då längden trafikerad järnväg var som störst strax innan bilismen fick sitt stora genombrott.

Fantastiskt jobb
- Det var fantastiskt att få börja vid järnvägen. Vi hade ju ingen utbildning, säger Nisse Mårtensson som började jobba med tåg som 16-åring på 1940-talet och berättar hur han fick jobb direkt efter att ha slutat skolan när en chef på järnvägsbolaget ringde hans far och bad honom börja jobba.
Jobbet vid järnvägen innebar bland annat en fri resa utomlands årligen.
- Vi åkte mycket i Europa, berättar Nisse Mårtensson som efter pensioneringen fortsatte "tåglivet" tog en tur med Transibiriska järnvägen.
- Det i slutet av 1980-talet, vi fick bara åka till Irkutsk och sedan flög vi tillbaka till Leningrad, berättar Åke Möller om den spännande resan.