"Drejandet är nästan meditativt"

Det är fullt fokus när Cherie Gustafsson startar drejskivan och målmedvetet börjar forma lerklumpen, eller klösen som hon säger, till en mugg. Lätt framåtböjd håller hon både bestämt och varsamt om leran. Vana fingrar samarbetar och fram växer ännu en mugg. Som efter torkning bränns, glaseras och till slut får det där glimmande guldhjärtat som blivit hennes signum.

På hyllorna i verkstaden finns en mängd olika alster, signerade Cherie Gustafsson. Bland annat tekannor av olika slag, samt hennes tomtar och änglar.

På hyllorna i verkstaden finns en mängd olika alster, signerade Cherie Gustafsson. Bland annat tekannor av olika slag, samt hennes tomtar och änglar.

Foto:

Västervik2017-02-13 15:27

Alla som någon gång provat att få fason på den där våta lilla lerklumpen på den snurrande drejskivan vet att det är tusen gånger svårare än det ser ut. Det är nämligen inte "bara" att centrera leran, pressa fingertopparna ner i mitten och forma en skål eller en mugg. Det krävs många många timmars hårt arbete för att det ska bli en produkt värd namnet.

– Det sätter sig i muskelminnet, koordinationen mellan fingrar och hand. Från början tog det mycket energi, nu har drejandet istället något meditativt över sig.

Startade eget

Att det blev just keramik som Cherie Gustafsson skulle ägna sig åt var ganska självklart. Åtminstone sedan hon väl bestämt sig för att satsa på ett konstnärligt yrke.

– Jag har alltid målat och ritat, men också varit fascinerad av keramik. Jag har drejat i mina drömmar, visste hur det kändes, men tog det inte på allvar.

Hon är undersköterska i botten men efter att ha deltagit i EU-projektet Kreativ kraft 1998 bestämde hon sig för att bli keramiker. Hon gick även en ettårig estetutbildning på Gamleby folkhögskola innan hon startade eget företag 1999.

Svensk fylelera

I början av 2000-talet gick Cherie Gustafsson med i Väster om Viken, en ekonomisk förening med butik i centrala Västervik, under tiden som hon byggde upp en egen verkstad hemma på gården.

– Jag började med det skulpturala, trodde inte själv att jag skulle hamna vid drejskivan.

De tomtar och änglar som står uppradade på hyllorna i verkstaden är exempel på det. Långa, en del böjda åt sidan. En konst bara det att få balans i den tunga keramiken.

Men envis som hon är så fastnade Cherie Gustafsson till slut vid drejskivan. Materialet är svensk fylelera.

– Det är en stengodslera, tacksam eftersom den blir väldigt levande och ger ett fint uttryck.

Lättjefulla kor

Det var Norton som gav henne idén till de lojt utsträckta korna. Lerkorna Sonja, Vera, Rosa och några till, som behagfullt vilar i gräset. Norton finns inte längre, men var en ovanligt intelligent rhodesian ridgeback.

– Han har betytt mycket och var en stor inspirationskälla. Han låg där i soffan och kollade på mig, vred lite på huvudet.

Ett ögonblick som Cherie fångade och omsatte till en kos lättjefulla hållning. Nu är de populära presenter i hennes kollektion.

Experimenterar med raku

Även om det är keramiken som är Cherie Gustafssons "grej" så ägnar hon sig även åt blyertsteckningar, akrylmålningar och silversmide ibland. För att få lite annan input.

Eller så experimenterar hon med rakubränning. En gammal japansk teknik att bränna keramik där resultatet blir blankt och svart, ibland ett krackelerat mönster med olika skiftningar i glasyren.

– Det är skitigt, sotigt och rökigt. Men eufori när man lyckas.

En rakubränd ko, där hunden Norton var inspirationskällan.
En rakubränd ko, där hunden Norton var inspirationskällan.
Fakta: Cherie Gustafsson
Bor: Mellangård i Aleglo, Loftahammar, sedan 1994
Tillsammans med: sambon Roger Jonsson, som driver Aleglo Bygg & Snickeri AB tillsammans med sin bror Tomas, och hundarna Nova och Junie av rasen rhodesian ridgeback
Gemensamt intresse: segling, Cherie är också instruktör i Gamleby brukshundsklubb
Jobbar med: är keramiker och ordförande i Väster om Viken, är representerad i Tindereds gårdsbutik, ger ibland även kurser i drejning
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om