Elisabeths dotter Ingrid Johansson Hjortvid berättar att mamman alltid hade något på gång. Inte ens mot slutet av sin levnad gav hon upp sina engagemang. Hon ville, trots sjukdomen, leva livet fullt ut. Hon tyckte om att vara ute i naturen och för inte så länge sedan var hon och Ingrid ute på en sista kajaktur tillsammans.
Elisabeth föddes och växte upp i Ankarsrum som syster till två äldre bröder, Lars och Gunnar. Pappan, Olof Andrae var komminister i Ankarsrum. När Elisabeth var 11 år flyttade familjen till Hjorted där pappan tjänstgjorde som kontraktsprost och mamman, Ingrid, tidvis arbetade som hushållslärare.
Efter grundskolan i Ankarsrum och Hjorted läste Elisabeth på latinlinjen och tog studenten på Västerviks högre allmänna läroverk. Hon fortsatte sedan sina studier vid Uppsala universitet och tog filosofie ämbetsexamen med nordiska språk, historia och litteraturhistoria. Elisabeth fortsatte sedan sina studier på lärarhögskolan i Linköping.
Elisabeth Andreae tog namnet Hjortvid i samband med giftermålet med Olof år 1968. De fick tillsammans tre döttrar, men den första dottern avled år 1971 endast tre veckor efter födseln. Året efter köpte makarna gården Ärnäs i Törnsfall, där de sedan bott genom åren.
Hennes stora intresse för hästar visar sig också i flera av hennes böcker. När hon till exempel skrev sin bok om Dackeupproret red hon och dottern Gunilla timtals för att förstå det historiska i upplevelsen.
Elisabeth har under åren fått motta ett flertal priser och stipendier, bland annat Västerviks kommuns kulturstipendium och Emilpriset till Astrid Lindgrens minne. År 2006 blev hon invald i Smålands akademi, ett sällskap som "har som syfte att sprida glans och ljus över den småländska vitterheten samt att främja en småländsk identitet".
Förutom att skriva böcker arbetade Elisabeth under cirka 25 års tid som gymnasieadjunkt i svenska och historia vid gymnasiet i Västervik.
Kyrkan har också varit en stor del av hennes liv. Hon var mångårig kyrkvärd i Törnsfall och dessutom ordförande i kyrkorådet. Hon engagerade sig även i flera andra föreningar som Törsnfalls hembygdsförening, Tjust körsällskap, Tjust distansklubb och Västerviks orienteringsklubb. Hon paddlade, gjorde fjällvandringar och långritter såväl i Sverige som utomlands och har dessutom bestigit Kilimanjaro.
Närmast sörjs hon idag av maken Olof och döttrarna Ingrid och Gunilla med familjer samt en stor vänkrets.