Harald Wiberg var son till Carl och Josefina Wiberg och han föddes som den yngste i en syskonskara av sju. Familjen bodde i Engelsberg, en stor träbyggnad nära järnvägen som byggdes upp av virket efter rivningen av brukets gamla säteribyggnad, som revs 1904.
Huset där barnen Wiberg bodde var fyllt av grannar och jämnåriga, för hos den tio familjer i huset fanns sammanlagt 52 barn.
- Hans pappa Carl var valsare på bruket och vad som berättats för mig var han en man med humor, som kom från Vimmerby.
Den som berättar detta är Stig Hansson som även han bodde i Engelsberg under sin uppväxt.
- Lägenheten innehöll en kammare och ett kök, men kammaren som egentligen var två stora rum var "helig", så där fick barnen aldrig vara. Det var lika för alla oss barn i huset, berättar Stig.

Tidig start
Harald började rita redan som liten, Det var hönsen och hushållsgrisen i uthusen som utgjorde hans första motiv. Liksom hos många andra bruksarbetarfamiljer var det "knapert", eftersom det var många människor som skulle mättas.
- Vi hade många lekkamrater, så oss gick det aldrig någon nöd på. Dessutom fanns det gott om gamla original och gubbar som kunde berätta historier, lär Harald ha sagt om sin barndom.
I skolan var förstås teckning hans bästa ämne, men han gillade även naturlära och historia.
I tonåren började han också ta Hermodskurser i teckning. Harald började också gå ut i skogen för att studera naturen och djuren som fanns där.
- Jag tror att det var under den tiden som Harald präglades av naturen och markerna här kring Ankarsrum. Man kan se det i hans senare teckningar, det går fortfarande att hitta platserna där hans satt och tecknade, säger Stig Hansson.