En epok går i graven

Varken Per Aspeteg, ordförande i Metallklubben, eller Bert Gustafsson, ordförande i Sifklubben, vill gå ut med någon siffra när det gäller hur mycket pengar som har avsatts för personalen. De säger bara att det är för lite.
- Vi tror inte att man kommer att kunna göra det här på ett bra sätt för personalen. Det är för lite pengar för att kunna ställa upp tillräckligt för personalen, säger Per Aspeteg.

Gamla och lågutbildade
Många av de anställda på Electrolux är till åren komna och dessutom lågutbildade. Även om de pluggar vidare, är det inte säkert att de får jobb.
- Vi har en ganska stor åldersfixering i Sverige, säger Bert Gustafsson.
Trots att dammsugarfabriken i Västervik uppfyllt koncernens krav, läggs den ner. En vinst på 164 miljoner kronor räckte inte. Inte heller en tioprocentig förbättring av produktionen.
- Fabriken i Västervik är lönsam, men att producera i två fabriker, Västervik och Ungern, kostar ungefär 150 miljoner kronor mer per år, säger Magnus Yngen, vice vd för Electrolux och chef för affärssektor dammsugare och småapparater.
Därför flyttas hela tillverkningen av dammsugare till Ungern.
Att i stället flytta allt till Västervik hade enligt Magnus Yngen blivit 230 miljoner dyrare om året.
Vad ska ni göra för de anställda nu?
- Det är tre huvudområden. Vi ska hjälpa varje individ med individuella omställningsprogram och individuellt omställningsstöd. De äldsta kan få avtalspension. Vi ska också hjälpa till och rekrytera ny industri till Västervik och utveckla verksamheter.
Electrolux kommer emellertid inte att lägga någon egen produktion i Västervik.
Personalen är orolig för att fler av era fabriker i Sverige läggs ner.
- Det finns inga nedläggningsplaner för andra enheter i Sverige, svarar Magnus Yngen.

Inga garantier
Men han tillägger att det heller inte finns några garantier för att så inte kommer att ske. Det hänger på om fabrikerna är lönsamma och konkurrenskraftiga.
Fabriken i Västervik ska stängas någon gång under första kvartalet nästa år.