Den som hjälper mig att minnas denna del av brukets historia är Stig Hansson, medlem i hembygdsföreningen men också genuint intresserad av Ankarsrums historia.
Stig kände Göte Johansson väl och han och några andra kamrater av ungefär samma årgång hjälpte till när arbetet skulle utföras för omkring 15 år sedan. Tyvärr finns Göte Johansson inte längre i livet, men minnet och även den synliga delen av hans arbete finns tydligt kvar på det som i dag kallas tackjärnsvägen.

En slingrande väg
Vi får börja vårt historieberättande några hundra år tillbaka i tiden. Den första masugnen uppfördes 1655 vid Kannsjö bruk, strax utanför Ankarsrum. De kungliga privilegierna att anlägga en masugn erhöll bruket 1655 och den första masugnen togs i bruk några år senare.
I början av 1700-talet var masugnen nedkörd och en ny skulle då byggas. Den dåvarande brukspatronen hans Andersson hade då skövlat skogarna så pass till järnframställningen, att han inte fick tillstånd att avverka mera skog kring Ankarsrum. Eftersom Hans Andersson även ägde mark vid Tovehult, anlades den nya masugnen där.
Det innebar all järnmalm som smältes till tackjärn i Tovehult, var tvunget att fraktas genom skogarna till Ankarsrum, där järnet omvandlades till stångjärn, efter sträcka på omkring två mil.