– Jag vet inte vart jag ska åka, det får jag reda på under dagen, men min fru har sagt åt mig att jag inte kommer att vara hemma under onsdag och torsdag. Mer vet jag inte, säger Tomas Manfred.
Han flyttade från Ankarsrum till Västervik 1979. Innan hade han jobbat på Ankarsrums bruk, efter flytten till Västervik började han jobba på Electrolux i Västervik.
– Samma år började jag dela ut morgontidningar. Det höll jag på med fram till 2015.
Efter några år på Electrolux började ha arbeta på Mejeriet i Västervik. Det höll han på med till slutet av 1980-talet. Därefter jobbade han på ett studieförbund och det var genom det arbetet han kom i kontakt med lokalradion i Västervik, det man nog mest förknippar Tomas Manfred med.
Ishockeyreferat
I början av 1990-talet var han med om att starta City 93, den av de första reklamfinansierade närradion i Sverige.
– Det var en fantastik tid. Vi blev nog populära eftersom vi spelade ny och bra musik.
I mitten av 1990-talet började VIK, Västerviks Ishockeyklubb satsa och man avancerade upp i seriesystemet. City 93 sände bortamatcherna live och Tomas Manfred var kommentator.
– Jag såg dock illa redan på den tiden. När spelarna fick på sig skridskorna kände jag inte igen dem. Jag såg heller inte numren på tröjorna, så referaten blev väl som de blev, men det var populärt och många lyssnade.
Arbetet med att jobba på radion och att samtidigt dela ut tidningar tog på krafterna.
– Jag vet att när vi varit i Malmö och sänt från bortamötet med Pantern, så var det ingen idé att gå att lägga sig. Då klädde jag bara om för att dela ut morgontidningarna och sedan började jobbet på radion igen.
Hur orkade du med att först dela ut tidningar och sedan gå till ditt ordinarie arbete direkt efter?
– Sedan jag började dela ut morgontidningar har jag inte sovit mer än tre fyra timmar per natt. Under tiden då jag jobbade på Electrolux hade jag fyllt en pallkrage med skumgummi som jag sov i innan jobbet började. Det var värre på Mejeriet, där började man redan 05:30.
Radiokanalen City 93 lades ned 2007. Efter några år som arbetslös fick han ett nytt uppdrag.
Efter något år som arbetssökande började han utbilda sig på Miroi i Västervik. Med det kontaktnät som han hade, fick han snart erbjudande att jobba halvtid, först för att hitta praktikplatser till arbetssökande men snart blev han SFI-lärare (Svenska För Invandrare).
– Jag kunde väl inte så mycket engelska och ska jag vara ärlig kunde jag inte så mycket svenska heller. Jag lärde nog mest ut Ankarsrumska. Men invandrarna lärde sig svenska och än idag får jag en klapp på axeln av de jag möter och de säger att jag var den bäste läraren de har haft.
Jobbet på Miroi hade han kvar tills han gick i pension för fem år sedan.
Ideellt arbete
Under stora delar av sitt yrkesliv har Tomas Manfred jobbat ideellt, både som fotbollstränare, men framförallt i facket.
– Jag har varit fotbollstränare i Ankarsrum, Almvik och Blankaholm. Jag har varit fackordförande i Transport i Västervik i drygt 30 år och jag har jobbat i LO-sydost i 40 år.
Nu när han är pensionär och har slutat dela ut morgontidningar, fortsätter han sitt föreningsarbete.
– Jag är ordförande i Nevroförbundet, ordförande i Sjöshult och Grändalens samfällighet och kassör i Lugnets samfällighetsförening.
Därtill är han god man för tre personer.
– Jag har alltid jobbat fackligt därför att jag tycker om att hjälpa andra människor. Det är det som driver mig att hjälpa andra som har det svårt i dag, genom att vara god man.
Under några ögonblick blir Tomas tyst. Han tittar hastigt in mot huset han bor i tillsammans med sin fru.
– Det är min fru som fått bära ett tungt lass när jag har jobbat så mycket som jag har gjort. Det är jag tacksam för.