Hon föddes i Västervik 1976 och bodde sedan under många år på olika platser i Loftatrakten med sina föräldrar, en bror och två systrar.
- Vi bodde bland annat på gården Lilla Hägg och hade lite djur, säger Beatrice J Johansson. Min mamma är tandhygienist men jobbade både då och nu som konsthantverkare och pappa arbetade som vaktmästare på Lofta skola. På den tiden drev farmor och farfar det som idag kallas "Smultronboda" också. Det var en stor fårgård då, som nu min faster driver tillsammans med sin man.
Innan Beatrice började på den lilla skolan i Lofta gick hon på lekis på Gröna Villan i Gamleby.
- Det var när jag gick där som jag egentligen fick min första egna kontakt med kultur. I en lokal intill fanns Margareta Roos, som höll i balett, och jag började ta lektioner för henne.
Teaterskeppets start
Vid tio års ålder var Eva-Lis, Beatrices faster, med och startade Västerviks Amatörteaterförening Teaterskeppet.
- Det gjorde att min familj snabbt blev indragna i Teaterskeppets produktioner. Jag har varit delaktig i regi, smink, produktion, teknik med mera i föreningens alla produktioner och spelat i några.
- Jag har inte tänkt så i mitt liv att "jag vill spela teater", utan det blev mer naturligt så, då de försökte hitta en roll som man kunde spela i de olika föreställningarna.
När Beatrice var elva år flyttade familjen in till Västervik. Hennes pappa började på Bostadsbolaget, och blev även politiskt engagerad.
- Mina föräldrar har alltid varit intresserad av kultur och samhällskritiska diskussioner. Jag började då på Breviksskolan och kom dit i tovade hemgjorda mössor och hemsydda manchesterjeans. Där blev det nog lite för lätt att bli retad på grund av det.
Till gymnasiet valde Beatrice samhällsvetenskapligt linje.
- Jag klarade mig väl igenom skolan, men behövde plugga för att lära mig och har alltid varit mer av en praktiker.
Teater och dans följde varandra parallellt under åren. Den första stora föreställningen som Beatrice spelade i var Teaterskeppets produktion "Mellan stockros och stupstock".
Efter gymnasiet sedan kom en mångsysslande period för Beatrice inom olika yrken. Det var då som hon också började arbeta med barn på skolor.
- Jag startade "Arken", en barnteatergrupp, och började då att producera och hade förställningar med barnen.
Spelade vamp och älskarinna
Mellan 1998 och 2001 genomfördes Beatrices dramapedagogikutbildning i Gävle och efter den även en ettårig dramaregiutbildning.
- Under en sommar kom ett produktionsbolag som hette "Nöjeshunden" till Västervik och skulle sätta upp en sommarteater. De ville ha någon lokal person med och jag hade sådan tur att jag passade in för den rollen.
Föreställningen som spelades under två somrar hette "En svåger i kläm" där ett flertal kända namn deltog tillsammans med Beatrice; Claes Ljungmark, Jan Myrbrand, Eva Bysing, Agneta Ekström, Allan Svensson, Mona Seilitz och Isabell Sollman.
- Jag har i spelat många olika uppsättningar, men också sufflerat Rolf Lassgård i en sex timmar lång föreställning som hette "Sagan om Orestes", som sattes upp av Folkteatern i Gävle. Det var lärorikt. Under drygt ett år jobbade jag även som regiassistent och dramapedagog på Kalmar läns regionteater -Byteatern.
Självkännedom
Sedan 2005 är Beatrice J Johansson anställd till 100 procent på Kulturskolan i Västervik med barn och ungdomar som vill lära sig spela teater. 40 procent av den tiden är hon uthyrd till socialtjänsten i en dagverksamhet som heter "Spektrateatern".
- Dramapedagogiken används ofta för att lära sig mer om sig själv och för att kunna jobba framåt. Så processen i en teater är väldigt viktig, där deltagarna själva får hitta skapandet för att kunna berätta det vi gemensamt vill uppnå.
- Mitt uppdrag blir att ge verktyg och former så skådespelarna kan nå dit de vill. Det är ett givande och tagande.
Inom teatern möter människor varandra, utmanar sig själva och utvecklas.
- Det är jättespännande. Alla får chansen att synas och höras, och ibland måste man vara lite modig också. De som deltar lär sig också ansvar, man kan inte bara komma och gå som man vill. Ensemblen måste kunna lita på och ha respekt för varandra.
- Rent känslomässigt så är det också utvecklande. Man får ge uttryck för vad man känner och öva på det genom drama som en metod, säger Beatrice J Johansson.
I år fyller amatörteaterföreningen Teaterskeppet 30 år, och Beatrice ska för första gången på många år, åter igen stå på scenen. Det sker i höst genom en nyskriven pjäs av Casten Palmaer, som handlar om hungerkravallerna 1917 där Mats Hedlund ansvarar för regi och Beatrice är regiassistent.