Lasse Rosén driver Roséns Skogstransporter AB tillsammans med sin bror Anders Rosén. Deras yrkesbana var ganska självklar. Ända sedan de var små har de följt med i pappa Folke Roséns lastbilar. 1961 startade han åkeriet, som till att börja med körde grus och asfalt. 1991 blev bröderna delägare och så småningom genomfördes ett generationsskifte. Inriktningen ändrades också till att enbart köra skog.
Antalet bilar har utökats sedan vi gick in i företaget. Efter stormen Gudrun var vi uppe i 13 bilar, sedan några år tillbaka har vi tio. Vi har istället ökat trycket på de vi har. De går i stort sett dygnet runt.
Nya bilar varje år
2004 köpte Roséns mark på Fridkulla i Västervik. Fem år senare byggde de garage med tvätthall. En hel del av reparationerna och servicen sköter de själva. Bara däcken tar tid att underhålla. Tio bilar betyder nämligen cirka 300 däck...
Ett par nya timmerbilar per år brukar det bli. Till hösten en Volvo och en Scania, som går på runt fyra miljoner kronor styck, med släp och kran.
Roséns Skogstransporter hämtar skog runt om i Västerviks kommun, men även i kommuner som Vimmerby, Åtvidaberg, Vetlanda och Kalmar. 80 procent av transporterna går till Södra Cell i Mönsterås, resterande till bland annat Kisa, Norrköping, Mörlunda och Orrefors.
Att köra timmerbil har sina för- och nackdelar, tycker Lasse Rosén. Arbetet är fritt, utan stämpelklocka men med färdskrivare och lagstadgade kör- och vilotider att rätta sig efter. Att följa årstidernas växlingar på nära håll är också en tjusning.
Men arbetet kan också vara stressigt. Det gäller att utnyttja timmerbilens kapacitet till max. Lastning av bil och släp bör inte ta mer än 25 minuter, vilket ställer krav på chaufförens skicklighet med kranen. Chauffören är i sin tur beroende av att skoterföraren gjort ett bra jobb. Nuvarande regler säger att längderna får blandas när virket läggs upp intill skogsvägen. Tremetersbitar varvas med långa bitar på fem och fyrtio, och andra längder där emellan.
Blir det för många korta bitar blir det mer luft i lasten, vilket betyder färre kubik, som i sin tur ger mindre betalt.
Lite utsläpp
Vad anser du om de pilotprojekt som pågår, där bilarna är 32 meter och kan väga upp emot 100 ton med last?
Vi vill ha bilar som kan gå in i skogen med kran, dagens skogsvägar är inte gjorda för så stora bilar. Tyngre och längre bilar passar bättre som skyttlar. Men konkurrensen från utlandet kommer nog tvinga oss att köpa in större fordon.
Vilket bränsle kör ni på?
Vi har provat RME, som görs av raps, men vi får problem med bränslefiltret så vi använder inte det längre.
HVO, som görs av slaktavfall, fungerar bra. Samma pris som diesel, och samma prestanda. Ett miljövänligt bränsle som vi tror på. Tyvärr finns det inte i tillräcklig mängd, då blir det istället diesel.
Det många inte vet är att moderna lastbilar är väldigt rena. Hundra lastbilar av senaste modell släpper ut lika mycket skadliga ämnen som en lastbil gjorde 1980.
Skickliga chaufförer behövs
Hur är utsikterna för timmeråkerier?
Det är en framtidsbransch, men vi konkurrerar med omvärlden. Alla led måste trimmas.
Tyvärr är det dåligt med återväxten av nya chaufförer. Många vill ta körkort, men den som ska köra timmerbil måste också vilja lite mer; vara tuff, men inte dumdristig. Och kunna hantera bilen i skogen. Den kunskapen fattas många gånger.
Att lära upp någon tar tid, och vi får betalt för det som körs ut. Det tas ingen hänsyn till att vi borde har ersättning för lärlingar. Den som börjar hos oss får först köra "skyttel" till sågverken. Alltså ta hand om det som vi lastar av för vidare transport. Sedan får de träna på bra skogsvägar med bra bärighet, avslutar Lasse Rosén.
Där bilen tar sig fram ska det vara 4,5 meter brett och 4,5 meter högt, där det är helt rensat på grenar och stenar. Men få vägar uppfyller kraven helt. Ibland är vändplanen undermålig; för liten, stenig eller för mjuk. Trots det ska 24 meter långa ekipage ta sig flera kilometer in i skogen, vända, lasta och ut igen med en bil som väger 64 ton. Alla årstider, alla väder och alla dygnets timmar.
Det inger respekt.