Såväl Leif som Hanna hade under alla år de levde tillsammans ett stort konst-, musik- och hantverksintresse. De köpte ett 1800-talshus i Smitterstad som de själva rustade upp. De handtryckte egna tapeter, byggde om kök, timrade en egen ateljé, tillverkade egna dörrar och fönster och byggde även växthus. Hela tiden fick de idéer till nya renoveringsobjekt, berättar dottern Maja.
I Smitterstad startade Leif tillverkning av möbler i sin snickarverkstad, mest beställningsarbeten och renoveringar men också en del egen design. Intresset för möbeltillverkning gjorde att han utbildade sig till möbelsnickare på Capellagården på Öland. Bland arbeten han utfört kan nämnas att han varit med och byggt en orgel till Ökna kyrka och bänkar till Historiska museet.
Leif njöt också mycket av naturen han hade runt omkring sig och gjorde ofta utflykter tillsammans med familjen i skogarna runt Smitterstad för att plocka svamp och bär. Hembygden, gammalt hantverk och byggnader låg honom varmt om hjärtat och han engagerade sig bl a i Hallingebergs hembygdsförening och då speciellt sågen i Oxebo.
Leifs och Hannas kulturintresse sträckte sig över många områden. Ett av dem var folkmusik och folklig dans, t ex var han en av de första i trakten som byggde sin egen nyckelharpa.
Efter att Hanna avlidit efter en tids sjukdom och barnen vuxit upp lämnade Leif sitt kära Smitterstad och flyttade till Västervik, där han bl a engagerade sig i Tjustbygdens konstförening. Hans intresse för konst gjorde att han också målade tavlor. Detta höll han på med ända fram tills sjukdomen började ta överhanden och han insåg att han målat sin sista tavla.
Leif var alltid eftertänksam, tålmodig och enveten i alla sina projekt. Han slutförde dem alltid med stor noggrannhet. Han var en mjuk, lyssnande person och hade en underfundig humor.
Han sörjs närmast av döttrarna Maja och Frida, sonen Hugo, barnbarn och Måd Harnell.