I gamla tider var tegeltillverkningen viktig, både för att kunna mura skorstenar, täcka tak och leda vatten.
Det första tegelbruket i Almvik anlades redan 1650 och de nuvarande byggnaderna uppfördes 1876-78.
Tillverkningen bestod av både taktegel, murtegel, håltegel och rör och produktionen år 1928 omfattade hela 1,4 miljoner tegel detta år.
Till en början drevs bruket med hjälp av vattenkraft, sedan med ångmaskin och slutligen elektricitet.
Att tegelbruket under flera hundra år kunde producera så mycket tegel handlar naturligtvis om att råvaran fanns på nära håll, det vill säga lera av en mycket god kvalitet.
Kring förra sekelskiftet anlades en bana för att dra vagnar med lera och senare skedde transporten på banan med hjälp av oxar.
Det senaste lertaget som användes låg vid sjön Bleken och på 1920-talet byggdes en linbana på några kilometer för att transportera leran fram till bruket. Denna bana fanns kvar att beskåda ännu in på 70-talet, som då löpte tvärs över E 22-an.
Produktionen upphörde slutgiltigt 1971.

- Det som är så fantastiskt med tegelbruket är att allt fortfarande är så väl bevarat.
När det sista skiftet slutade stängde man i princip dörren och gick hem - till och med arbetarnas stövlar stod kvar innanför logdörrarna, berättar Åsa Jägerhorn, en av de eldsjälar som tidigt arbetade för att byggnaderna skulle bevaras för framtiden.
På 1990-talet genomgick byggnaderna en omfattande renovering tack vare bidrag från Riksantikvarieämbetet, som bara det kostade ett antal miljoner.
- I mitten på 90-talet var vi flera som ansåg att arbetet vid tegelbruket borde dokumenteras ordentligt och då kom någon på tanken att skapa ett museum av allt det som kvarlämnats.
Både Johan Nordenfalk på Blekhems egendom och Örjan Molander på Kalmars Läns Museum var med på idén, berättar Åsa Jägerhorn.
Det som slutgiltigt gav en möjlighet att återskapa tegelbrukets historia var ett bidrag från stiftelsen Framtidens kultur, som gick in med ett par hundratusen kronor i projektet.