På gården Karlsborg i Gissebo är den småländska idyllen total. Kacklande höns sprätter på gårdsplanen och en katt sträcker lättjefullt på sig i solskenet. Runt boningshuset löper en gammaldags gärdesgård som Lars-Erik Andersson, själv född och uppvuxen på gården, har byggt.
Hantverket har gått i arv mellan generationerna.
- Min farfar var bra på att bygga gärdesgårdar och min pappa byggde mycket också, berättar Lars-Erik.
Står när andra faller
Gärdesgårdar har fått hägna in betesmarker ända sedan medeltiden. Den stabila konstruktionen håller i alla väder, till skillnad från till exempel elstängsel.
Ändå har man de senaste decennierna allt mer gått över till andra typer av staket. Och allt färre vet hur man bygger gärdesgårdar.
- Många äldre som gör det har försvunnit.
Lars-Erik är en av få som fortfarande kan konsten att bygga en gärdesgård, och nu vill han sprida kunskapen till andra. Idag påbörjas en kurs i studieförbundet Sensus regi, där deltagarna ska få lära sig att bygga egna gärdesgårdar. Kursen kommer att hållas dels ute i Karlshult, dels på Kulbackens museum i Västervik.
Ett staket som står pall
När vinterns snömassor raserade elstängsel, taggtråd och fårnät stod gärdesgårdarna stadigt kvar i myllan. Ett gediget, uråldrigt hantverk - som riskerar att försvinna.
Slitstarka. Lars-Erik Andersson berättar att många stängsel förstördes under vintern - dock inte gärdesgårdarna. De står pall även för tunga snömassor.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!