På bruket har murtegel till hus, taktegel (som var enkupiga), dräneringsrör och specialtegel tillverkats långt in på 1900-talet.
– Det gällde att bruket var mångfacetterat, säger Claes Sistedt. Tegelbruket var öppet i bruk till 1971, sedan lades det ned och förföll, tills Tegelbruksföreningens vänner bildades och tog över för att bevara alla byggnader och all historia.
Vindarna behövde nå in
Bosse Gustafsson är en av de som arbetat där på 1960-talet, och visade det stora huset som är byggt i tre våningar. Leran forslades in via linbanan på tredje våningen, blandades med spån eller sand och vatten, och skickades nedåt för att användas. Längs med väggarna är det fullt av tusen och åter tusentals hyllor där teglet skulle sedan ligga och torka efter tillverkning.
– Det är ett ”tvärtom-hus” det här, säger Bosse. Vanligtvis byggs det hus för att de ska vara så täta. Här är det gjort tvärt om, för det behövde vara luftigt, och komma in luft hela tiden. Det fick inte blir för varmt eller för fuktigt heller då fick man reglera med sidoluckor längs hela huset.
Göran Svensson som också arbetat på bruket, berättar att då Linbanan kom så underlättade det enorm i arbetet på bruket.
– Från början fanns inte linbanan som fraktade lera från lertagen in till tegelbruket, utan det skedde enbart med starka oxar, och man tillverkade varenda tegelsten för hand. Här i Sumpen blandades allt. Det var tillverkning av olika tegelsorter som krävde olika konsistens. Från bruket skeppades sedan teglet bland annat till Stockholm, Gotland och Öland.
Tegelbruksföreningens vänner fick en fin dag och hoppas på att det ska komma yngre generationer som vill intressera sig i det fortsatta bevarandet av brukets unika historia.