Den korta frisyren är inte självvald. För bara någon månad sedan var Eva helt kal på grund av de cellgifter hon får i droppform var fjärde vecka.
- Jag behöver aldrig fundera på hur jag ser ut i håret, ler hon och ögonen glittrar skämtsamt.
Eva är en glad och humoristisk person, även om allvaret finns i bakgrunden. Galghumor är inget hon drar sig för att använda.
Den som möter Eva Cudmore i samtal kan inte undgå att bli berörd. Hon utstrålar en styrka och ett lugn som rimmar dåligt med den diagnos hon fått, "trippelnegativ bröstcancer".
Missionärsfamilj
Eva Cudmore föddes 1966 i Kongo, Afrika. Föräldrarna var där som missionärer, hennes pappa var pastor och hennes mamma lärare. 1973 flyttade familjen till Tuve i Göteborg.
Efter social linje på gymnasiet jobbade Eva med lite olika saker, reste och funderade på vad hon skulle utbilda sig till.
- Jag hade tankar på både polis, socialarbetare eller något inom musik när tre personer, oberoende av varandra, föreslog att jag skulle bli pastor, säger Eva.
- Först gapskrattade jag, sedan blev jag arg. Tanken var helt främmande. Men jag ville jobba med människor, har alltid varit intresserad av andra och olika kulturer.
Kallelse till pastor
Eva Cudmore satte sig ner vid köksbordet och skrev en "för- och emotlista" när det gällde att utbilda sig till pastor.
- Jag fyllde "emot-spalten", men kunde inte komma på något positivt. Då hände det något, det var som om jag fick ett tilltal direkt från Gud. Jag skulle bli pastor vilka argument jag än kunde lista. Det var en väldigt stark upplevelse.
Eva sökte till Teologiska högskolan i Stockholm, fortfarande med ett visst motstånd.
- Jag hade förutfattade meningar, trodde jag skulle bli matad med färdiga svar. Men så var det inte alls. Vi fick möjlighet att brottas med både oss själva, kurskamrater och Gud.
- Jag kände att jag hittat rätt. Det var pastor jag skulle bli.
Eva lever med bröstcancer
Med ett stort, varmt leende kommer hon gående i höstsolen. Pigg och fräsch i färgglad scarf och med ett blont, kortklippt hår. Det är svårt att tro att Eva Cudmore är under intensiv behandling för sin bröstcancer. En ovanligt aggressiv variant, som dock möter motstånd i denna otroligt starka, lugna kvinna. - Jag har min tro och min familj. Döden skrämmer mig inte.
Eva Cudmore blir trött och utslagen av cellgifterna, framför allt den första veckan efter varje behandling. Men den har trots allt gjort nytta och nu ser hon fram emot att börja jobba som pastor i Marieborgskyrkan igen under oktober.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter