Fick fibromyalgi av ett trauma

Catarina Andersson var mitt i livet. Såg sig själv som en tjej med många bollar i luften, med jobb, tre barn och en aktiv fritid. Plötsligt förändrades allt i ett enda slag, med ständig värk, trötthet och en vardag som knappt fungerade.

Efter två år fick hon diagnosen fibromyalgi. Kronisk muskelvärk och en förlamande trötthet gjorde att hon inte längre kunde arbeta. De mediciner hon fick hjälpte inte nämnvärt.

När började allt det här Catarina?
- Den 24 februari 1998, svarar hon tvärsäkert, och fortsätter berätta om dagen som förändrade allt.

Catarina Andersson och hennes tre barn, då åtta, tio och tretton år gamla, körde på E 22:an på väg mot Västervik. Lite längre fram såg hon en bil stå vid vägkanten, med vindrutetorkarna på för fullt och med en förare som såg helt förtvivlad ut.

- Vid en närmare titt såg jag att någon blivit påkörd. Det var ingen tvekan om att personen var död. Jag förstod direkt att det inte gick att göra något.

Catarina chockades, stannade inte utan fortsatte ytterligare någon mil till Västervik. Där ringde hon 112 och fick då beskedet att fler ringt, att det var hjälp på väg.

Catarina Andersson, som aldrig varit speciellt sjuk tidigare, vaknade en morgon med fruktansvärd huvudvärk och feber.

- Det var två månader efter olyckan. Jag låg i sängen i flera dagar, vilket var väldigt olikt mig.

Hon genomgick flera olika undersökningar, men utan att sjukvården kunde hjälpa henne till rätt diagnos.

- I juli det året var jag hos en sjukgymnast. När jag låg där kände jag hur värken spred sig i hela kroppen. Jag blev rädd och undrade vad som egentligen hände.

Hon blev sjukskriven, provade akupunktur, TENS (elektrisk nervstimulering) och starka mediciner. Utan resultat.

- Det enda som lindrade något var att vara ute och gå. Skaffa en hund, tyckte folk. Men jag kunde inte ens hålla i ett koppel.

Läs mer i måndagens papperstidning