Det tycks tissla och tassla under luvorna bland alla tomtar som Sanna Ackrell har samlat på ända sedan barnsben. Tomtarna har vuxit till en stor familj på 4 500 tomtar, allt ifrån en centimeter höga till 210 centimeter i olika material. Varje år packas de noga upp för att få sina speciella platser på bord och skänkar.
– Jag älskar tomtar, säger Sanna Ackrell. Det började med att jag fick en tomte i present när jag var liten, sedan har det bara fortsatt. Nu har jag samlat i över 50 år. När jag var liten satte vi alltid ut gröt till Tomten vid Båtmansstugorna, och varje julaftonskväll var gröten borta. Vem som åt upp den vet jag inte. Men det var väldigt spännande och fascinerande när man var barn. Det höll vår familj på med i 30 år och samma sak hände varje år.
Ordning i ledet
Tomtarna kommer från olika delar av världen och en del är ärvda från tidigare generationer. Alla finns dessutom lagrade i Sannas minne, så inga dubbletter finns.
– Det är inga problem när jag handlar. Jag har dem som på en datadisk i huvudet. Ibland har vänner också köpt någon tomte då de varit ute och rest, eftersom de vet att jag samlar. Själv kan jag handla en tomte när som helst under året, även på sommaren. Det blir några nya varje år som sedan får komma fram till julen.
På vinden förvaras alla tomtar och packas noga ned och upp varje år.
– När jag packar ned dem efter en jul så tänker jag att jag bara ska ta fram favoriterna nästa gång och lägger dem lättillgängligt. Det är ju ungefär som att flytta varje gång man ska packa upp dem. Men sedan tar jag oftast fram allihop i alla fall. Det är det värt. Julen är den högtid jag tycker bäst om, och jag blir glad av den och att få ta fram alla. Påskgrejer har jag inga.
Riktiga tomtar
Både förr i tiden och i nutid finns de som också tror på riktiga tomtar, vättar eller andra naturväsen.
– Jag kan se väsen som liknar tomtar, säger Sanna Ackrell. Fast de jag ser är lite mer grå och är lite mer som en vätte. Jag har alltid känt att vi hör ihop med fler osynliga världar och väsen.
Om Tomten hade en röst – vad hade han sagt till oss nu tror du?
– Jag tror att han tycker att vi stressar för mycket i samhället, och att det blivit för mycket julstress och paket som blivit viktigt. Alla jagar och har så bråttom, och skulle behöva ta det lite lugnare.